Det där var inte en helt rättvisande rubrik. Det är bara så att jag har hittat två tweets som jag vill ställa i kontrast med varandra. Ett från @Unprastmalmo och ett (två) från @BrianZahnd, amerikansk pastor. Det här är tankar som passar bra idag, den 2a söndagen efter trefaldighet med tema ”kallelsen till Guds rike”.
Först malmöprästernas:
Och sedan de här:
Jag får ärligt säga att rubriken lika gärna kunde varit Tomas vs Brian Zahnd, för jag har gjort samma påståenden en massa gånger. Om uppdraget; att förändra världen. Nu skriver dock Zahnd att ”vi kan pensionera hela talet om att kristna ska förändra världen, det räcker att vi försöker leva troget Jesus”
Vidare: ”om trohet är vårt mål kanske vi händelsevis bidrar med någon slags försonande förändring men om vi satsar på förändring genast griper vi snart efter makt.”
Tror inte att malmöprästerna skulle säga emot det just, i alla fall gör inte jag det. Man kan väl inte vara Guds redskap utan att främst vara trogen Jesus? För mig skakar i alla fall tankarna om en del. Varför tror jag att jag har lösningen på världens problem, jag är ju själv del i problemet!
Det är i vårt eget hjärta vår egen strid står. Vinner vi inte där kan vi inte hjälpa någon annan. Vinner där gör vi bara genom att ropa på hjälp. Ensamma förmår vi ingenting.
Vår främsta kallelse är att Jesus kallar oss till sig, inte att han korat oss till att vara världsfrälsare på egen hand.
Lämna ett svar