Jag tar plats, försöker |
En av de saker jag haft anledning att tänka lite på under läsningen av Jesper Juuls ”ditt kompetenta barn” är vikten av att tala personligt.
Många av oss talar på ett ganska opersonligt sätt. Det kan bero på stil eller på att vi fått lära oss att det låter finare så. Fackspråk är ju till exempelt högt ansett och väldigt abstrakt och opersonligt. Tyvärr kan det också bero på att vi av personliga skäl har svårt att tala på ett personligt sätt.
Smaka på meningen ”Jag vill att du gör så här istället”, eller ”Jag behöver din fulla uppmärksamhet nu”
Inte någon speciellt svår mening. Eller? För många sitter det väldigt långt inne att tala på det sättet och jag tror att jag i viss mån är en av dem. Det kan kännas svårt och otäckt att uttrycka sina behov och sin vilja så rakt på sak. Kanske skulle du istället använda omskrivningar som
”Det vore ju skönt om folk lyssnade på en nu”, eller ”Man kunde tycka att det kunde göras såhär annars”
Det är ofta svårt att säga ”jag vill”, eller ”jag behöver”, att uttrycka sig personligt. Ändå är det väldigt viktigt för att vi ska kunna känna att vi lättat vårt hjärta. Kanske handlar den andre ändå inte som jag ville? Fast då har jag ändå fått uttrycka mina behov. I relationer är det mycket viktigt att vi uttrycker våra behov, hur ska den andre annars kunna ta hänsyn till dem?
Håller du med mig om det här? Jag ska försöka fortsätta öva mig i att tala allt mer personligt. Lägga in lite fler ”jag vill” och ibland känna svindeln i magen över att våga ta plats med min vilja. Gör det du också. Så farligt kan det inte vara, och vi kanske vinner nya livskvaliteter?
Jag är nyfiken på om du känner igen det här från ditt liv. JAG VILL att du skriver en kommentar om det. JAG BEHÖVER veta om det här är något fler känner igen sig i. Om du känner igen dig i det.
Lämna ett svar