I går kväll såg jag den här filmen med en jämförelse av storlek på olika himlakroppar. Det tycker jag du gott kan göra också, man får lite lätt svindel på kuppen. Jorden är verkligen en väldigt liten del i kosmos.
Det ställer en hel del frågor till oss både som människor och kristna. När naturvetenskapen fick sitt genombrott ledde det för många till ett brott med kristen tro, det var så uppenbart att människan inte var centrum i universum. Universum var dessutom så mycket större och mer okänt än tidigare. Kristenheten hade också svårt att hantera detta nya, stora kosmos. Kanske inte så konstigt eftersom det ju är svårt för våra hjärnor att greppa. Gud måste vara så väldigt mycket större om han är skapare av allt detta, är det över huvud taget möjligt?
Det är nog ofta så att vi gör Gud för liten (eller för snål eller annat förminskande) i våra tankar. Därför är det nog egentligen nyttigt för en kristen att se på en film som denna och vinna tillbaka lite förundran? Gud är större än att vi kan ha honom i fickan och bestämma hurdan han är!
Men det där med att människan inte är centrum i kosmos? Som jag ser det är det väl snarast ett uttryck för vår stolthet att vi vill vara det. Bibeln uttalar sig så att säga bara om jordiska ärenden. Om resten av planeter och annat vet vi inget. Gud har väl en tanke också för dem, vad det nu kan vara?
Det vi däremot måste hålla fast vid är att människan är viktig för Gud, trots sin ringhet i det stora hela. Gud kan vara samtidigt mycket stor och mycket nära, han är ju överallt. Så viktig är människan att Gud själv blev människa. Därför kan vi gott sträcka på oss och vara glada att vara människa. Men ödmjuka över att det kanske bara är här i hela kosmos som det blev nödvändigt…
Tänker du mycket på rymden? Låter det vettigt det här? Kommentera!
Lämna ett svar