En regelbunden gudstjänst sätter spår

Götene kyrka, välbekant för mig!

I mitt samfund tenderar vi ibland att satsa på det spektakulära när det kommer till gudstjänster. Och det kan verka framgångsrikt. Helt klart är det så att man snabbt kan få fler att komma på en gudstjänst genom att ta dit någon skicklig eller känd musiker, eller genom något slags specialgudstjänster. Det kan ha sina poänger även om det blir rätt tungt i längden att komma på nya saker.

När jag ser tillbaka på gudstjänster jag firat är det tydligt att det snarare är de gudstjänster jag återkommit till regelbundet som satt spår i mig. Det kan handla om en regelbunden veckomässa jag firat eller söndagsgudstjänst på samma ställe flera gånger. Den första gången någonstans kan vara rolig och intressant men hemma blir det inte förrän efter ett tag. Det är då det kan hända något i mig på djupet.

Därför är det viktigt att vi slår vakt om det regelbundna och det vi kan känna igen oss i över tid när det gäller gudstjänsten.

Håller du med?

4 november, 2013

Kommentarer

5 svar till ”En regelbunden gudstjänst sätter spår”

Piedra

4 november, 2013

Jag tycker du har slagit huvudet på spiken. De som kommer enbart när det är konsert eller något annat ”jippo” i samband med gudstjänsten börjar inte går i kyrkan regelbundet för att de har kom den gången. Men för oss andra tror jag det är en stor vits med att gå regelbundet och känna sig trygg och bekväm i en gudstjänst man känner igen gång på gång. Vi människor är tryggast när vi slipper förändring, och hjärnan tycker om att se igenkännbara mönster. Om man ser det ur hjärnperspektivet blir då gudstjänsten som en motorväg av signaler i hjärnan. Och det är väl så vi vill ha det, eller hur?

Svara
Magdalena Mellgren

4 november, 2013

Håller med! Men jag tror också att vi som kyrka måste våga prata om att det faktiskt krävs tid och intresse att övervinna t ex högmässan. Att gudstjänsten t.o.m kan upplevas som tråkig och kämpigt, och det kan ta år att uppskatta alla dess delar som en helhet. Vi har inget att skämmas för i vår form, den ekar genom tusen år. Jag vill lära mina barn att gudstjänsten är något annat än allt annat i världen och något annat än all den musik som skränat i deras hörlurar. Förnyelse i lagom fart och med hänsyn till arv och tradition. Det bär tror jag i längden. Jag är tråkkristen och står för det:) jag tror vi skulle kunna fira mässan på latin och folk skulle komma, bara de kände sig välkomna, efterlängtade och behövda. Det är den stora utmaningen!

Svara
Marie Fredin

4 november, 2013

Det är för mycket koncentration på formen, så länge söndaglig mässa firas, går jag för att Gud vill det. För att tillhöra den gudstjänstfirande församlingen i samma kyrka, år ut och år in spelar roll, så byggs en trosgemenskap. En gemenskap som skapar omsorg, man märker direkt när någon saknas och man själv saknas när man inte är där. Det handlar väldigt lite om detaljer i gudstjänstutformningen, men en ordning att vila i, som inte ändras hela tiden. Bönen och andakten i gudstjänsten fungerar mycket bättre om man slipper använda agendan.

Svara
Anonymous

4 november, 2013

Att regelbundet möta sina syskon i Kristus och fira gudstjänst tror jag betyder mycket. Att vila i det invanda. Böner, psalmer o ordning. Men jag vill nog ha något uppfriskande nytt också.

Svara
Tomas Jarvid

5 november, 2013

Tack för fina kommentarer!

Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.