 |
| Det var för dyrt med riktiga lejon så här klär de ut hundar. Det är viktigt att man inte ska behöva vara någon annan för att vara älskad, speciellt i nära relationer. |
På kärlekens område är vi alla sårbara. Vi kommer liksom innanför våra vanliga sköldar och står med skyddslösa inför varandra. En fråga som dyker upp förr eller senare, kanske ofta förr, är frågan ”älskar du mig verkligen?” Får man den frågan av sin partner och svarar ja så kommer följdfrågan som ett brev på posten: ”varför då? Vad är det som är värt att älska hos mig?” Det är ingen vare sig lätt eller rolig fråga att svara på men förmodligen försöker vi så gott vi kan. Något måste man ju svara så vi kanske nämner några goda egenskaper eller liknande.
För ett tag sedan blev jag uppmärksammad på att det är ett rätt dåligt sätt att svara på den frågan, även om man så att säga blivit tvungen att svara på den. Anledningen till att det inte är så bra att räkna upp goda egenskaper är att då förmedlar man samtidigt att det är på grund av de meriterna den andre/andra är älskad. Så menar vi förstås inte, det är inte så kärlek fungerar. Snarare är det väl så att vi inte vet varför vi älskar den andre, vi bara gör det. Det finns inga svar på varför. Det bästa svaret på ”varför älskar du mig?” är alltså ”för att jag älskar dig”. Smaka på det en stund. Visst är det mycket härligare att få ett sådant svar egentligen? Villkorslös kärlek är ju vad vi egentligen längtar efter.
För att ta resonemanget ett steg vidare så tror jag som kristen att den kärlek vi har till andra människor (och kärlek är ju mycket mer än varma känslor) ytterst sett är nedlagt i oss av Gud. Vi älskar för att Gud älskar genom oss. Gud i sin tur älskar för att det är hans väsen att älska oss. Inte heller där gäller alltså att det är för våra förtjänster vi är älskade utan Gud älskar helt enkelt för att han är sådan.
Vad tänker du om det här?
Lämna ett svar