En andlig kostcirkel

En stor andlig kostcirkel

Ärkebiskop Anders Wejryd ger ut en andaktsbok med texter för hela året. Som den återkommande bloggläsaren vet är också jag med och skriver en sådan bok på Verbums förlag. I båda fallen (tror jag) utgår texterna från kyrkoåret. Där finns texter fastställda för varje vecka under året och för stora helgdagar.

Wejryd har sagt nyligen att kyrkoåret är som en andlig kostcirkel. Man har alltid sina älsklingsrätter och saker man betydligt hellre läser om och tänker på än andra men i längden blir det för ensidigt och utmanar oss alltför lite. Vi behöver på något sätt ta del av mångfalden i bibelns rika skafferi. Det är delvis det kyrkoåret är till för.

Tack vare kyrkoåret får vi följa Jesu liv och gärning från advent och jul då vi firar att Gud blev människa, under våren fortsätter resan genom Jesu liv (detta kallas ”Herrens år”) fram emot fastan och påsken då vi firar uppståndelsens mysterium, grunden för hela kyrkan. Därefter pingsten och en stor mängd söndagar om vår väg som kristna i Jesu efterföljd. Sist kommer domsöndagen som var nu i söndags. Under dessa stora drag i kyrkoåret finns också olika mindre helger som ändå är av stor vikt för helheten. Kristi förklarings dag, Marie bebådelsedag och så vidare.

Det är kanske frestande att hoppa över långfredagen, annandag jul (tema martyrerna) och över huvud taget saker man tycker är jobbiga att ta till sig men då blir helheten lidande. En av poängerna med att läsa bibeln är just att vi möter motstånd och leds på nya tankevägar. En gud som alltid tycker som vi, tja det är inte så troligt att den finns mer än som en avbild av oss själva i vår fantasi. Men om Gud utmanar och är omöjlig att komma till klarhet med, då står vi inför något som är större än oss själva när vi läser bibeltexterna.

Vad säger du om det här? Brukar du följa kyrkoåret på något sätt?