 |
| Ett rökande barn och en höna. Vad säger det om synd? |
Jag har skrivit en del om ordet ”synd” här på Vandra Vägen. Jag brukar försöka jobba på att rehabilitera ordet så att vi kan använda det igen. Jag tror att vi behöver det för det är svårt att byta ut det mot något annat.
Tomas av Aquino, medeltidens skarpaste teolog, beskrev synd primärt som något man gör mot sig själv. Genom att göra låga och onda handlingar bidrar man till sin egen förnedring som människa. Ungefär som Natanael Beskow också skriver:
Den kristna tron säger att vi är skapade till att vara Guds avbild. Det är i grunden något oerhört stort att vara en människa. Givetvis är det djupt tragiskt när vi inte lever upp till de vi egentligen borde vara. Det är dels illa eftersom andra människor och andra delar i skapelsen får lida av dåliga saker vi gör men också illa för vår egen skull. Det medför lidande, fångenskap under dåliga vanor, distans, ensamhet, isolering, destruktivitet och så vidare. Någon östkyrklig teolog har sagt att
”Var extra vänlig mot de allra värsta syndare, för ingen lider så mycket som en syndare”.
Och så kanske det är?
Lösningen ligger tyvärr utanför vår kontroll. Vi kan inte själva skaka av oss våra bojor. Men det finns en som kan hjälpa oss! En bön som man enligt lång erfarenhet alltid kan be visar på lösningen:
Herre, Jesus Kristus Guds Son, förbarma dig över mig, syndare
Amen
Lämna ett svar