Resenärer på centralstationen. Också en sorts pilgrimer som lämnat vardagens krav?

Religionsforskaren Anna Davidsson Bremborg har forskat en del på pilgrimsvandringar i Sverige. Bland annat skriver hon om svenskars förhållande till ”andlighet”.

Enligt Bremborg upplever dagens människor andlighet när de lämnar mediarummet, klocktiden, andras förväntningar och eget ansvar till förmån för avskildhet (som i naturen), ”undantagstid” (de vanliga plikterna och förväntningarna gäller av någon anledning inte), ensamhet och passivt mottagande.

Alla dessa faktorer passar väldigt väl i på upplevelsen av att pilgrimsvandra. Ofta leder någon vandringen och tar ansvar för vad som ska ske. Man har lämnat medieflödet, är på vackra och avskilda platser. Ensamhet ingår antingen om man vandrar ensam eller om man är ”ensam i grupp” genom att vandra tysta tillsammans.

Det verkar alltså som att det där märkliga med andlighet handlar om väldigt enkla saker. Att bli närvarande hos sig själv och på så sätt kunna erfara tillvarons kärna.

Det är också uppenbart att väldigt mycket av våra liv präglas av motsatsen. Ständiga flöden, trängsel och stress, plikter man har att sköta och så vidare.

Det här är en verklig utmaning för mig och säkert för dig också. Givetvis kan vi ordna våra liv så att vi åtminstone i stunder får del i de här goda omständigheterna. Ett sätt är att pilgrimsvandra, ett annat att se till att komma iväg på gudstjänst. Det svåra är att få det att bli av. Bli rutiner. Det kommer framförallt an på hur mycket vi vill. Och om vi vågar.