Idag är det inte min men min frus prästvigningsdag. För min del är det snart fyra år sedan jag vigdes. Det är en stor dag i familjen så jag får erkänna att det här delvis är skrivet i förväg. Det är knappt man har tid ens för att tänka blandade tankar till slut vissa dagar.
Jag gick i skjorta och slips när jag skulle med på middag hos biskopen häromdagen. Det lustiga var att det kändes så konstigt att inte ha prästskjorta. För fyra år sedan kände jag mig utklädd i prästskjorta, nu kändes slips som ett ytterst konstigt plagg. Så det kan vara.
Idag har jag i alla fall kaftan på mig. Det känns tryggt.
Nu blir det inte så mycket mer om prästvigningen här tänker jag. Jag försöker ju att inte skriva så mycket om mina medfamiljemedlemmar här.
Jag hade länge planer på att skriva något under rubriken ”en präst ser på kärlekskoden” men jag har inte en aning om hur jag skulle kunnat skriva något tillräckligt balanserat under en sådan rubrik. Det har i alla fall varit utgångspunkt för många samtal om relationer här hos oss.
Ni som inte är på prästvigning kan ju gärna åka till tusenårsaltaret i Husaby klockan 15 och fira Husabymässan. Det är minsann inte illa det. Stor kör och allt blir det.
Stiftet firar som bekant 1000 år i år men i Husaby ägde firandet rum redan för 14 år sedan. Här är vi lite före.
Nu snurrar det allt rätt bra i huvudet. Jag får nog bryta här och springa och ordna med saker.
Vad gör du idag?
Lämna ett svar