Anden. Gräsand i tyg, den talar lite andspråk men inte mer än så.
Den här tyggräsanden hade jag med när jag höll tal på min frus prästvigning. Det som inte syns på bilden är att den kan kvacka väldigt fint om man klämmer på den. Det gjorde stort intryck. Tror jag.
När pingstens händelser beskrivs i apostlagärningarna står det att människor från världens alla hörn förstod vad apostlarna sa fast de pratade sin bonniga galileiska dialekt utan översättning. Den heliga Anden skötte översättningen.
Gud talar alla språk. Det är något att fundera på. Jag tror Gud talar på många sätt vi inte räknar med.
Vi har kanske (medvetna eller omedvetna) förväntningar på hur Gud skulle kunna tala i våra liv. Förmodligen tänker många att Gud främst talar genom känslor av frid eller starka känslor. Andra tänker att Gud talar i musik och predikan främst. Inget fel med frid och inget fel med predikan men Anden talar kanske inte bara i sådant vi tycker är tillräckligt andligt?
Tänk om Gud också kan tala genom den gnagande oron som vi helst vill bli av med? Vår törst som vi lider av men som för till källan? Om Gud kan tala genom människorna runt om mig? Konstigt tanke kanske men tänk om Gud till och med kan tala genom människor jag inte tycker om?
Jesus talade kanske starkast till sina lärjungar när han visade dem sina sår? Kanske är det så att Gud talar starkast till de omkring oss när vi släpper på fasaden och visar våra sår?
Vad tänker du om hur Gud talar?
Lämna ett svar