Gräset har gått i blom nu när sommaren kommit en bit. Hur går det för bloggen då?
Så här när flyttlådorna är uppackade på bloggens nya adress så kan man ju stanna upp och fundera lite kring bloggen. Några tankar:
#blogg100-utmaningen har gått av stapeln och gått i mål. Många har ansträngt sig och bloggat dagligen under de senaste 100 dagarna. Själv är jag ju van att blogga på för jämnan men det har varit väldigt roligt att få höra ihop med en massa andra bloggare.
Och då är jag förstås en lite udda fågel eftersom jag skriver om det jag skriver om. Jag har hela tiden lagt ut länkar till mina bloggposter på #blogg100:s facebookgrupp (och av bara farten har jag börjat sprida länkar på andra sidor där man sprider blogglänkar). Det har dels varit en övning i frimodighet -att tro att det jag skriver om kan vara av intresse för många även om man är ute och visar sig på helt ickekyrkliga arenor. Jag hoppas att det är så pass lättillgängligt det jag skriver men man undrar ju. Det har förstås också inneburit att jag fått se på mina bloggposter med lite andra ögon. Se hur annorlunda tankevärld jag nog har jämfört med någon slags majoritetskultur i landet. Det har nog varit nyttigt för mig.
Jag har en känsla av att Vandra Vägen blivit en frommare blogg med tiden. Jag har under bloggens flera år långa liv ansträngt mig för att hålla en lätt ton och en ganska blandad kompott av bloggposter så att det ska finnas något som passar de flesta. Jag har också försökt att inte ta alltför mycket förkunskaper för givna.
Och så har jag försökt ha en rätt stor andel trams på bloggen. Det behövs nog lite lättsamheter om man skriver om så pass tunga grejer som jag (och religion behöver nog i allmänhet mycket humor för att balansera det fromma och pompösa?).
Jag anar nu att jag kanske blivit mindre tramsig med tiden, och kanske sviktar jag från mina föresatser på de andra punkterna också? Skriv för allt i världen en kommentar och säg vad som är din upplevelse!
Det är lite kluvet för mig för när jag tittar på gamla bloggposter tror jag också att Vandra Vägen faktiskt blivit rätt mycket bättre också med tiden. Något ska man väl lära sig på att skriva snart 1000 bloggposter?
Jo, en sak till. Jag får ju ingen statistik från den här bloggportalen. Plötsligt vet jag nästan inget om hur många läsare jag har. Det kanske också är nyttigt?
PS. Jag har inte hört något alls efter mina förfrågningar om att länka hit från den gamla adressen vandravagen.se, än så länge lever hoppet om att det ska ske men fort går det visst inte. DS.
Lämna ett svar