Tågen möts sedan tåglinjerna genom hela nordamerika vuxit samman. Ankomstglädje!
Det nya är här. Kyrkoåret alltså. Vi firar Jesu ankomst till jorden även om det idag sker genom läsningar om åsnor och intåg. Jag ska förhoppningsvis fira gudstjänst i Ledsjö kyrka med en småtting. Förra året ledde jag den gudstjänsten (och talade om Jesus, Barack Obama och en åsna). Det är alltid speciellt med advent.
En kul grej jag aldrig kommer genomföra men som är lite kul i teorin är att man skulle kunna dela ut en bingobricka till gudstjänstfirarna. Den kan innehålla typiska saker som händer eller sägs just denna dag och så får vi se vem som ropar bingo först. Förslag på innehåll i rutorna kunde vara: ”prästen berättar vad advent betyder”, ”Någon hinner gissa högt att det betyder väntan och gör bort sig”, ”blåsinstrument hörs i gudstjänsten”, ”Någon ovan råkar applådera efter en psalm” och så vidare.
En grej man kan ägna sig åt om man tycker det är roligt att märka ord och så är att vara noga med att påpeka att dagen heter ”första söndagen i advent” och inte ”första advent”. Det finns förstås bara en ankomst (som alltså är det ordet betyder).
Bästa adventssångerna är förresten ”den heliga staden” och ”gör portarne höga”. Bara så ni vet.
Så här års när mängden utebelysning ökar lavinartat kunde man göra en rolig ordvits på att det finns en psalm som är en hyllningssång till LED-lampan. Nämligen psalm 275 ”LED milda ljus, i dunkel dimfylld värld, led du mig fram”.
HA! Den var ju jättekul. Den ska jag använda så ofta jag nånsin kan. En ordvitsande vän har förklarat att ordvitsar inte måste vara nya eller roliga bara man kan upprepa dem tillräckligt många gånger. Kanske ska köra på det?
Min bokrecension till ”Helgelsens filosofi” är inskickad. Jag kan lugnt återgå till att skriva som det faller mig in här på bloggen.
Och kanske klämma ut två tre bloggposter av kloka grejer jag tar med mig från den boken.
En sak jag dock tyckte var lite skum i boken är följande. Karin Johannesson skriver att det är en farlig vanföreställning att ”…den mest andliga människan, det fromma idealet, är en pilgrimsvandrande ensling med skägg och klassisk uppbyggelselitteratur i ryggsäcken”. Jag håller ju med och så. Det är bara det att det är läskigt mycket en beskrivning av mig? Nu vet ni i alla fall att ni ska akta er för att försöka vara som jag.
Lämna ett svar