Jag har för mig att det var någon av er som ofta kommenterar här på bloggen som nämnde Margareta Melins bok ”Vara den jag är” (en klassiker från 1988) och hur mycket den betytt för dig? Nu har jag i alla fall sett till att läsa den. Och jag kan inte annat än instämma.
Det här är en sorts bok jag själv skulle vilja (kunna) skriva. Den är en blandning av poesi och prosa och full av visdomsord.
Det där med att ”vara sig själv” är nötta ord men i Margareta Melins bok blir de väldigt fräscha. Här finns väldigt mycket att hämta för den (och vi är ju många) som vill vara sig själv men undrar hur man är då.
Det handlar om att älska sig själv (sedär, ännu en kliché som Melin benar ut), om att känna sig värdefull, om att få kontakt med sin egen vilja, om att ha en panna av sten och stå emot andras förväntningar, en väldigt in utläggning av texten om Martha och Maria med mera.
Får du tag i boken nånstans (antikvariat kanske är ett bra sätt?) så vill jag verkligen rekommendera dig att läsa den, låna ut den och ge den vidare till någon annan. Det här är en djupt klok och själavårdande bok!
Margareta Melin har lagt upp väldigt mycket dikter och böner och annat på sin egen blogg https://melinmargareta.wordpress.com/ som jag också rekommenderar att du klickar vidare på. Jag vill sluta med att dela en av hennes fantastiska dikter som också finns i boken:
JAG BORDE INTE
Jag borde inte
vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner
säger ni.
Också röster inom mig
säger detsamma.
Vad jag har ansträngt mig
att var en annan:
den jag borde.
Bort med alla borde
som tar mitt liv.
Nu vill jag möta
och lära känna mig själv
utan att värdera
helt enkelt lära känna
den människa som är jag
och ta henne till mig.
Jag tillåter mig
vilja det jag vill
tänka det jag tänker
känna det jag känner.
Djupt i mitt vara
vill jag rota migi den verklighet
som är mig given.
Du – du är den du är.
När jag är den jag är
kan jag vara dig
en partner, en vän.
Lämna ett svar