Dagens dikt på Vandra Vägen!
Någonstans glappar det,
batterierna laddas inte som de ska
en liten bit i taget växer stapeln
men så tar det stopp igen
Är det inte så för många av oss?
Återhämtningen som vi tar för given,
att hämta nya krafter
går inte lika lätt längre
Kraven för stora för länge
tills något går sönder
Herre min Gud,
så som jag pysslar om min telefon nu
hur mycket mer ska jag då inte ta hand om ett sargat syskon?
Lämna ett svar