Gammal karta av Island. Forna tiders människor rörde sig på många sätt i en magisk värld som sedan blivit ”avförtrollad”, hur gör vi för att ändå ha ögon för undret i naturen?
Ingen som varit i kontakt med pilgrimsrörelsen i Sverige har kunnat missa att höra om ”pilgrimens sju nyckelord” (Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande) (och här på bloggen har jag därför även slagit några slag för ”pilgrimens sju norska nyckelord” och ”pilgrimens sju ledord” också för att bredda horisonten). Det där med sju punkter är ju snyggt och bra, sju är ju ett heligt tal och allt. Ändå har jag nyligen hört talas om ett åttonde nyckelord.
Det lär vara så att miljökämpen Stefan Edman har nominerat ännu ett ord till samlingen. Nämligen
FÖRUNDRAN
och det är ju en värdig kandidat på alla sätt. Förundran kommer från och leder till mycket gott. Något för pilgrimen att ägna sig åt på väg genom livet så ofta det går alltså. Frågan är kanske hur man gör men det kan nog till stor del komma av sig själv när man rör sig långsammare och betraktar livet noggrannare för en tid som pilgrim.
Jag har på sista tiden funderat på om jag ändå inte tycker att de låter lite för ”fina”, de där nyckelorden. Hur vore det om det fanns med något som lät lite skitigare och ruffigare i listan? Det andliga livet rör ju inte bara det stämningsfulla och friden utan allt som rör sig i själen. Kanske en lista med existentiella ord som ”ensamhet” (som ju är ganska tveeggat) eller ”långtråkighet” (som ju inte direkt låter andligt alls men kanske rymmer något viktigt det med?).
Hur ser du på förundran eller dessa sista skisser? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar