Gammal illustration av hur Gud handlar från himlen. Kanske lite naiv men också väldigt rolig!
Här är min predikan från igår på sexagesima. Det var tre mycket olika gudstjänster som var för sig var väldigt fina. Jag tror kanske att jag predikade väl länge men nu får ju du i alla fall läsa hur fort eller långsamt du vill. Här är vad jag har att säga om ”det levande Ordet” utifrån söndagens texter.
Sexagesima 2017
Det finns döda ord och det finns levande ord. Man brukar inte säga så men vi tänker så ändå. Om musik kan man tala om levande musik, det är sådan som spelas här och nu, den klingar här i rummet och sedan är den borta. Ord kan också bli levande i stunden. När det liksom inte bara är ord utan man kan se den som talar avspeglas i dem och man känner vad den personen vill och så.
Bibelns ord kan också tala starkt. Orden på pappret kan tala rakt in i mitt liv just nu. Det blir ett tilltal. Vi kan höra Guds röst bakom. De ord vi hörde hos profeten Jeremia var verkligen levande på alla sätt från början. Det är ord som talades av en profet, med anspråk om att vara direkt från Gud: så säger Herren. Sedan är de nedskrivna och bevarade och eftersom de kanske är rätt svårbegripliga om man inte har hela bilden kan man tycka de är ganska livlösa men de har faktiskt skrivits ner för att detta var ord från Gud själv. Såna sparar man.
Jeremia börjar med att säga något klurigt som vi har att fundera på också. Är jag bara Gud nära, och inte Gud långt borta?
Det första jag tänker är att de flesta idag kanske tänker tvärtom. Att Gud BARA är långt borta någonstans. Man kanske på ett mer filosofiskt plan kan fundera på om det kanske existerar något vi kallar Gud men det hänger liksom inte riktigt ihop med hur jag lever mitt liv.
Men motsatsen finns idag den också. Det här är min tro. Den är sann för mig och den ger mig tröst och trygghet. Det blir helt och hållet känslomässigt och vad Gud skulle ha med resten av världen att göra blir ganska oklart.
Det här är två olika diken och oavsett vilket man halkar i så blir Gud mindre. Eller rättare sagt blir Gud mindre verklig för oss. Antingen blir Gud en princip, eller en känsla men det är inte så Jeremia säger att det är med Gud.
Det Jeremia vill åt är att Gud verkar på riktigt just nu. Med sitt ord, eftersom han nu står och säger saker från Gud, men Guds Ord så kan man också tänka på när Gud sa ”varde ljus” och skapade världen. Gud är verksam och gör saker. Redan på Jeremias tid fanns det folk som klarade sig bra med sin lilla egna tro oavsett om det så att säga var sant eller inte det man trodde på, han kritiserar profeter som talar om sina drömmar och använder religionen för att tjäna sina egna syften. Men Jeremia säger att mitt bland de rösterna så finns det också en verklig Guds röst som man kan höra. Som man känner igen på att den är som en eld eller som en slägga.
Det är nog samma sak som hebreerbrevets författare far efter när han skriver att ordet är levande och är som ett tveeggat svärd som kan tränga igenom alla fasader och lögner och avslöja vad som finns i hjärtat. Gud är på riktigt och allt han ser i oss är inte vackert.
I evangeliet är det också lite samma. En del har fått vad de tål. Det Jesus säger om sig själv är för magstarkt och en del väljer att gå hem och sluta följa honom. Varför står inte så klart. Jag tänker mig själv att vi luriga människor ofta säger ett skäl och har ett annat. Vi kanske menar att vi har alla möjliga skäl att inte följa Jesus men i själva verket kanske det är något mindre smickrande. Vi tycker det blir för jobbigt. Jag har ju alla möjliga egna mål som jag kan tycka är viktigare. Och så faller man ifrån.
Men Petrus och de andra blir kvar. Till vem skulle vi annars gå? Vi kanske är avslöjade av Gud men vi har också sett att hos honom finns livet. De känner Jesus väl och har också sett hans omsorg om de han möter, de djupa glädjen han har att ge, befrielsen från mycket annat man får genom att följa honom.
Gud kan nog tala på många olika sätt. En sak med det jag pratat om nu, de ord vi har från Gud genom profeterna, eller genom Jesus och sedan i bibeln är att det är ord som kommer till mig utifrån. Den kristna tron säger att om vi ska lära känna Gud så är det genom att han kommer till oss, vi kan inte lista ut hur allt hänger ihop utan Gud måste visa sig. Och på ett mer personligt plan är det lätt att vi kör fast i våra egna tankebanor, då kan vi behöva ett ord utifrån som vidgar vyerna. Eller så hittar vi alla möjliga skäl till att få vara lite småtaskiga mot de vi inte tycker om tills vi plötsligt läser att ”älska dina fiender och be för de som förföljer dig”. Och så får vi tänka om. Vi behöver hjälp utifrån. En måttstock utanför oss själva.
Att ”lyssna till sitt hjärta” är inget som står i bibeln för vårt hjärta är inte riktigt att lita på. Vi ska ta det som det säger med en nypa salt men vi ska lyssna noga ändå.
Vi måste lära känna vår egen röst. Vad vill jag? Vad är min innersta längtan? Vad är jag rädd för? Mycket av det vi gör beror helt säkert på att vi letar efter rätt sak på fel sätt.
Gud talar inte heller bara från himlen utan i vårt hjärta. Det måste vi lita på. Han lockar och drar i oss och vill leda oss rätt. Augustinus sa mycket bra om detta. ”Mitt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig” och mitt andra favoritcitat ”sök det du söker, men inte där du söker det”, det du egentligen söker när du shoppar för att hitta lite vila eller vad det nu kan vara.
När båda rösterna ljuder, när vi förstår något om oss själva, och när vi hör Guds ord, det är då Gud kan verka i våra liv. Ordet blir levande för att det finns en klangbotten, ett instrument att spela på.
Det är lite det som är grejen med Luther förresten, det fina i att han utgick från sin egen nöd när han läste bibeln. Då öppnade den upp sig. Och så det knepiga i att han sedan tänkte att det var precis likadant för alla andra och att det som var det bästa sättet för honom var det för alla.
Slutligen är Jesus själv det levande ordet. Det låter konstigt för en människa är ju inget ord. Men budskap då? Jesus är ett med sina ord. Det var ju redan profeterna på sitt sätt genom att leva ut sitt budskap i märkliga symbolhandlingar. Handlingar talar starkare än ord. Petrus och de andra stannar för de har inte bara hört Jesu stora anspråk och ibland hårda ord utan känner honom. De vet att han bryr sig om dem, märker hjärtat som slår för varje människa han möter,
Till slut handlar det levande ordet om dig och mig nu. Gud är Gud både nära och långt borta. Gud talar. Vi måste lyssna. På vårt hjärta. På bibelns ord. Men båda två går att missförstå så allt blir helt på tok. Vi måste ha tolkningsnyckeln också. Det är han här framme. Hans liv, ord, död och uppståndelse.
Lämna ett svar