Här är en fin liten judisk berättelse om tacksamhet som jag hade som utgångspunkt i den korta predikan jag höll i våra familjegudstjänster igår. Den tål att tänkas på en stund. Hoppas den blir till glädje för dig! Bilden föreställer körbarnens målningar och målade stenar som fick pryda kyrkan igår.

Barnet som ville tacka för maten

Det var ett barn som just ätit sin lunch och sa till sin mamma ”tack så mycket”. Men hon sa, du ska inte bara tacka mig för jag har bara lagat maten. Så pojken gick till livsmedelsaffären och tackade så mycket för det goda brödet han fått till lunchen. Men ägaren sa, tacka inte bara mig, jag säljer bara brödet” Så pojken gick till bagaren och tackade för brödet. Men bagaren sa, ”tacka inte bara mig, det beror på mjölet att brödet blir så bra. Det gör mjölnaren bra”. Så pojken gick och tackade mjölnaren men han sa att det berodde på bonden som odlade vetet att han kunde få till så bra mjöl. Så pojken tackade bonden men bonden sa: jag har bara sått säden, skött åkern och skördat. Det är solen och regnet och den rika jorden som gör vetet så gott.

Vem ska jag mer tacka då sa pojken? Nu var han väldigt hungrig igen efter allt han fått gå runt och tacka. Så bonden tog med honom in och så fick han äta med hans familj. Och alla höll de upp sina bröd och så sade de tillsammans:

”Lovad vare du Gud, världens konung som låter bröd framgå ur jorden”.

Och då förstod pojken att det var Gud han skulle tacka. Även om det varit många som fått vara med och bidra med sitt.