Igår predikade jag på pingstgudstjänsten i Dalstorp. Det blev lite av både det ena och det andra, kanske lite väl pratigt och spretigt men förhoppningsvis kan det vara till glädje för dig. Det hoppas jag!
Pingstdagen 2019
Ibland tänker jag att det är ett under att kyrkan finns, det kan ju betyda olika saker, att det är ett under att Jesu död vändes i uppståndelse och seger och de rädda lärjungarna började samlas till en helt ny gemenskap.
Men nu idag så menar jag att det ibland verkar som ett under att kyrkan finns KVAR. Det är ju svåra tider på många sätt för kyrkan nu i Sverige när samhället är så sekulariserat, men kyrkan har också blivit sekulariserad, vi håller på med så mycket som säkert är bra och viktigt men som har rätt lite med det andliga livet att göra. Så är det nog med oss enskilda kristna också, trons liv hamnar lätt i periferin istället för att vara centrum i livet. Jag har haft en liten, liten studiecirkel under vintern och läst rätt snabbt igenom Sveriges kyrkohistoria och det man kan säga då är att även om det är illa nu så är det kanske ändå en av kyrkans bättre tider i vårt land! Kyrkan är på något sätt i ständig kris. Men ändå finns den. Kvar.
Då tänker jag att det beror helt och hållet av Guds Ande att det är så. På något sätt dör kyrkan inte hur många gånger man än kunnat räkna ut den som något som hör forntiden till, för Guds Ande lockar trots allt ständigt nya människor till Kristus, väcker tro och en ny sång i hjärtat. Människan är sådan att vi dras mot vår skapare, vi söker oss djupare. Och samtidigt finns det annat i oss som inte vill alls utan vill vara vår egen herre hur illa det än går, men Anden är stark. Även i oss kan det ofta se ut som att trons låga brinner svagt och kanske kan blåsa ut, men så brinner den ändå vidare. Det tror jag också är andens verk i våra hjärtan.
Ska man se i bibeln så är det till och med så att Guds Ande nog är åtminstone bra nära att vara samma som själva livsanden i allt som lever, Gud blåste ju in sitt liv i Adam med sin andedräkt enligt skapelseberättelsen, precis som det var i Ulfs glasögongrej, Gud andas i oss hela tiden och ibland när allt stämmer så vandrar vi genom livet i takt med anden som andas i oss.
Det finns fina ord som idag används lite var som helst, ANDLIGHET är ett sådant, eller SPIRITUALITET som låter lite finare men är precis samma ord egentligen. Tro det eller ej men det är ett ord som från början kommer från den kristna tron på att Guds heliga Ande osynligt finns med oss. Det kristna livet är ett liv tillsammans med Anden. Nu kan man säkert dra öronen åt sig för nu låter det kanske karismatiskt och livets ord eller något sådant men det här kan se ut på väldigt olika sätt. En sak att ta fasta på från texterna idag är att Guds Ande talar alla språk. Även Kimbo. Och Gud kan tala och verka också i väldigt odramatiska händelser eller tankar eller vad det kan vara.
Andlighet betyder nuförtiden väldigt brett att man tror på saker som man inte kan se och ta på, och som kan ge mening åt våra liv. I den kristna tron så är den heliga Anden också en person i treenigheten, lite luddigare och svårare att ta på än Sonen eller Fadern kanske men ändå. Anden är inte bara en anonym kraft utan personlig och precis som det är med Gud i övrigt så är det med Anden att den är god, skapar, ger liv och räddar. I bibeln talas det om att man kan lyssna till Anden, man kan bli ledd av Anden. Och Anden är en hjälpare som vill föra oss till tro och gemenskap och till livet sådant som Gud tänkt det för oss.
Man kan inte automatiskt säga att något är bra bara för att det innehåller andlighet. Vi kan ha en massa idéer om hur andlighet ska vara. Kanske mest att det ska vara något mysigt och som man känner frid av och så men vi har ju alla möjliga sidor i oss. I något skede kanske det är Gud som får oss att lyssna till vår egen vrede eller att äntligen våga känna vår stora sorg som vi undvikit länge men det Anden vill oss är alltid gott. Vill hjälpa oss till ett helare liv och en upprättelse, ibland kanske vägen till det går via grusade förhoppningar om sådant som egentligen inte kunde ge vad vi hoppades av det eller bittra insikter. ”Du leder mig på rätta vägar, ditt namn till ära” står det i herdepsalmen. När vi talar om att Gud kan verka i våra liv så spelar det allra största roll vem Gud i så fall är, det kantrar ibland med olika församlingar och så där människor kan säga att Gud lett dem till både det ena och det andra och då gör man ofta det med att hota med Gud, men Gud är alltid mild mot oss, Gud är som Jesus, tuff ibland för att få fariseerna och andra arroganta typer att äntligen lyssna på honom men med oändlig barmhärtighet mot alla som kämpar med livet. Anden viskar i våra hjärtan för att vi äntligen och på djupet ska förstå att vi är Guds barn och hur värdefulla vi är i hans ögon, allt annat med att förändras och så börjar i Guds förbehållslösa kärlek till oss.
Bön från en lapp jag hittade i en psalmbok
Kom Helige Ande,
godhetens och sanningens Ande,
och fyll våra hjärtan
med din kärleks eld.
Ge oss ljus, ledning och inspiration
så att vi ser, förstår
och handlar rätt.
Ge oss nåden att leva efter Kristi vilja
och följa honom som är
vägen sanningen och livet.
Ge oss ett hopp förankrat i Gud,
vårt ursprung och mål.
Amen
Lämna ett svar