Jag har läst en bok och funderat (igen) kring humor i kyrkan.
Det är varken första eller sista gången jag skriver om humor och kyrka här på Vandra Vägen. Nu tycker jag att ämnet har dykt upp från olika håll för mig den senaste tiden, inte minst för att jag läst (lyssnat på) denna bok av jesuitbrodern James Martin.
Boken är lämpligt humoristiskt skriven och innehåller en och annan kyrklig vits. Många som jag hört förut men också en och annan ny, så det var ju roligt.
Anledningen till att boken finns är att i författarens erfarenhet hyllar man i alldeles för hög grad allvaret i (i hans fall katolska) kyrkan. Det ger ett seriösare och frommare intryck att vara allvarlig och stillsam än glad och bullrig. Ungefär samtidigt som jag hörde den åsikten från hans bok fick jag också höra en brittisk pod där någon istället argumenterade för att det är alldeles för glättigt och ytligt i hans kyrkliga sammanhang, han längtade tvärtom efter allvar och djup. Från detta kan man ju tänka att det är bra om båda ryms (ytligt skämt, ytligt allvar som en vän sade en gång), det viktiga är väl egentligen att vi får vara oss själva och inte någon tillrättalagd och ytlig variant av oss när vi är i kyrkan.
Författaren hade också sett en lång rad helgonavbildningar men aldrig någonsin någon där helgonet ifråga var glad. Detta stämmer ändå till en hel del eftertanke för det står ju trots allt hos Paulus att glädje är en av andens frukter. Det förefaller rimligt för mig att trons väg och en väg där man rör sig mot att vara i samklang med sin kallelse som människa också borde rymma mycket glädje, kanske ofta också bekymmer och motgångar men också glädje.
Det är en rätt tjock bok och mycket blir avhandlat. En sak som bet sig fast är att det faktiskt finns en hel del som man strängt taget BARA kan säga med humor. Svåra erfarenheter och obekväma sanningar blir ofta näst intill omöjliga att tala om om man inte får använda sig av humor på något sätt. Humor är helt enkelt så intimt förknippat med mänsklig värme och omtanke.
Jag tycker boken väckte många tankar. Läs den gärna. Hur ser det ut i din erfarenhet av kyrkan, är det störst brist på munterhet eller på allvar? Skriv en rad och berätta!
Lämna ett svar