Min predikan från i söndags om vad som är bra med att vara kristen.
Jag predikade igår och försökte sätta ord på vad det är som är så bra med att vara kristen. Det känns som att det blev lite spretigt men jag tycker jag fått med en del av hur jag upplever det. Det är också en ovanlig sorts predikan för min del men jag hoppas den är till glädje för dig, skriv gärna något om vad du tänker själv om detta.
Septuagesima 2020, Dalstorp och Nittorps kyrkor ”Det som gott med att vara kristen”
Jag försökte hålla en ganska personlig predikan förra veckan och tala om hoppet. Vad som får mig att hitta hopp i mörka stunder och också att det är svårt på många sätt, när vi väl har det hopplöst är det inte lätt att fixa det med några ord av tröst.
Och idag verkar det för mig som att bibeltexterna handlar på olika sätt om varför man ska ha en kristen tro, vad vinner vi på det? Lärjungarna frågar vad de ska få i gengäld för att de följer Jesus och har lämnat annat bakom sig.
Det är ju en bra fråga och en som förmodligen alla här har tänkt någon gång. Är det värt det att tro? Nu kunde man ju också ta det snabba svaret som Paulus har gett idag om att han har hittat något så fantastiskt i mötet med Jesus att han tycker allt annat är mindre värt. Det är också en fantastiskt vacker text det där förstås och jag tycker mycket om den. Samtidigt är nog livet lite mer ambivalent för oss som inte är Paulus. Vi lever i en värld där tro på Gud inte räknas som viktig och det är nog en tanke som flyttat in på olika sätt i våra hjärnor också. I vårt samhälle lever ju folk i regel som om Gud inte finns.
Och där kan jag ju säga en första sak jag tänker. Egentligen tycker jag det är fel att beräkna om den kristna tron är något att ha utifrån vad den kanske skulle kunna bidra med för mig i mitt liv, det blir lätt så man tänker i vår tid och det kanske också är väldigt mänskligt att det blir så men vi måste ändå tänka att det som är avgörande för den kristna tron är om den är sann eller inte. Om den är sann så är den ju det oavsett vad folk tänker om den. Är den inte sann så borde strängt taget inte vi heller ägna oss åt den. Det är förstås så att frågan är felställd, det är lite som att fråga vad man vinner på att vara gift med sin fru och räkna allt annat förutom det att man ju faktiskt får dela livet med sin fru, det är liksom själva tron som är sin egen belöning,
Men nu frågar ju till och med Jesu lärjungar om vad de ska vinna för att de följt Jesu uppmaning att följa honom och de får också svar! Ett konstigt svar kanske, vi längtar kanske inte så mycket efter att få sitta på en tron och döma israels stammar, men det andra förstår vi lite av. De som får lida ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Det är ett lite mångordigt sätt för Jesus att säga; det kommer att vara värt det ska ni se. När ni gör saker efter min vilja kommer ni aldrig behöva ångra det, det kommer vara värt det.
Jag kan berätta lite vad jag själv tänker har varit gott för mig med den kristna tron så kan ni andra få i läxa att fundera vidare på om ni håller med, om ni har andra saker och så vidare.
När jag tänker på vad den kristna tron betyder för mig så tänker jag på berättelsen om mitt liv. Vi är på något sätt funtade så att vi måste se vårt liv i ett större sammanhang, som del av en större berättelse, annars blir det helt meningslöst för oss allting. Förr levde alla på något sätt utifrån religionen men det kan egentligen vara vad som helst som vårt liv ”handlar om”, man kan tänka sig en gängmedlem vars liv kretsar kring att bevaka sin plats i hierarkin i gänget, vara lojal, följa koderna, det kanske inte finns utrymme för att tänka mycket större än så. Det låter lite extremt med gängmedlemmar och så men jag vet själv att när jag tycker min ställning är hotad på ett eller annat sätt så är det svårt att tänka på något annat. En annan sak våra liv ”handlar om” är förstås att köpa och äga saker som ger oss betydelse, det är ju konsumismens tid vi lever i. Det är jag inte heller immun mot. Jag faller lätt in i att (inne i huvudet i alla fall) tävla och jämföra mig med vad andra har. Jag tycker inte det är något bra sätt att bedöma människor men vi lever i det här samhället och då blir man lätt smittad.
Det som jag är glad över är att jag också får leva i den kristna berättelsen. När jag får läsa något i bibeln eller be så påminns jag om att vem jag är och vad mitt liv handlar om är något mycket finare än att konkurrera eller köpa saker. Jag finns för att Gud skapat mig, jag lever för att Gud upprätthåller världen varje stund. Jag är älskad för det har Jesus sagt och visat och jag har ett uppdrag i livet, att följa i Jesu spår och leva som han i kärlek till mina medmänniskor och skapelsen. Det är otroligt skönt att få se sitt liv som en del av den stora berättelsen. Det ger mig också ett hem och ett folk jag får tillhöra, er och alla andra kring jorden av olika språk.
Jag tror att föreställningen många har är att det också handlar om att få liv bortom döden. Och det där är intressant, jag tror förstås på att Gud har omsorg om oss även efter detta livet men det är liksom inte det det handlar om här och nu. Det är väl också därför många tycker de kan vänta med att tänka alltför mycket på Gud till senare om det ändå inte har med vardagen nu att göra. Jag tänker att jag tror på den kristna tron för att den fungerar att leva efter här och nu, och därför funkar den säkert efter döden också. Jag brukar till och med tänka att om det nu inte skulle bli liv efter döden och så så är den kristna tron i alla fall det bästa förhållningssättet till livet jag har hört talas om. Som jag förstår buden i bibeln så gynnar de livet för alla och för mig själv om jag följer dem.
En annan sak som hänger ihop med detta är att vi får tro att vi lever inför Guds blick. Ibland kan man se den i kyrkan i form av ett allseende öga och jag tror många tycker såna bilder är obehagliga. Jag tycker hellre egentligen man kan se på en ikon, och sitta och se Kristus i ögonen där. Jesus har ofta ett rätt allvarsamt ansikte i och för sig men ibland när jag tittat ikonen i ögon så ett tag så tycker jag mig ana ett leende. För den som söker finner att Guds blick är en varm och kärleksfull blick, en livgivande blick. Det är i alla fall min erfarenhet, och att leva inför en sådan blick på mitt liv det vill jag.
Jag frågade på internet om varför man ska vara kristen och det var en som svarade om psykisk hälsa. Nu finns det förstås en del som tänker på psykisk ohälsa i samband med religion också men för min egen del så har tron varit bra för mig. Framförallt så fick jag upp ögonen för hur mycket mitt eget liv (trots god uppväxt och sånt) har präglats av skam. Och så är det nog för de flesta människor på olika sätt. Skam är svår att få syn på för den är liksom osynlig för oss, den blir det sätt vi ser på världen. Skam är en destruktiv känsla av att det är något fel på oss. Att vi inte är värda att bli älskade som vi är utan borde förställa oss och vara på något annat sätt. Kanske för att andra fått oss att skämmas över vårt utseende eller något vi gjort eller så och det har satt sig benhårt. Många går runt med känslan av att vara en bluff som väntar på att bli avslöjad. Vi har ju välsignelsen i varje gudstjänst som en påminnelse om att Gud ser med goda ögon på oss, Gud vill oss väl, Gud är inte ute efter att sätta dit oss och avslöja oss utan är nådig. Kristen tro handlar för mig mycket om att få vara som jag är inför Gud, och så våga vara det inför andra mer och mer.
Det har också varit bra för mig att få bekänna mina synder, att få erkänna det som inte är så vackert utan att det blir hotfullt för mig för jag får ju ändå behålla min plats hos Gud. Det tror jag är bra för den mentala hälsan, det blir svårt att leva när man inte får låtsas om att de mörka sidorna finns i en. Egentligen har det här med bönen i stort att göra, att få uttrycka det jag har inom mig och som jag kanske inte kan säga så lätt till någon människa, om man försöker vara ärlig när man ber kan det vara en stor källa också till att lära känna sig själv och sina behov. Inte minst är jag glad att ha någon att tacka.
Nu får du fundera själv, vad handlar det om för dig, detta med att vara kristen? Det är en bra fråga att tänka på en dag eller vecka eller för gott. Dagens tema i psalmboken, nåd och tjänst, kanske är bra delar att tänka kring. Vad betyder det för mig att jag får erfara nåd från Gud, Guds gåvor. Och vad betyder det för mig att få vara till för andra än mig själv?
Så är det min bön att Gud ska komma dig nära i de tankarna och visa dig skatter du faktiskt redan har.
Lämna ett svar