Nardus från höjderna och kristusdoft nere i djupen

Jag predikade inte något i söndags men jag fick chansen att ta igen det igår då det var stor personalsamling för pastoratet i Dalstorp. Jag fick lite beröm för den här, förmodligen för att jag nämnde att det inte alltid är så bra i kyrkan. Jag hoppas hur som helst att den här kan vara till välsignelse för dig.

Predikan på personalmässa med storsamling 10/3 2020 Dalstorp

Det är roligt att få predika för alla er en gång! Man vill ju göra rätt så jag har tre delar i predikan som i gamla tider!

Det första är de väldigt enkla ord Jesus säger här, ”Låt henne vara, varför gör ni henne ledsen?”. Det finns rätt många tillfällen då vi skulle kunna säga något liknande, ”Sluta, låt henne eller honom vara ifred”. Lite hisnande tycker jag att man kan säga något sådant och liksom säga Jesu egna ord då. Kanske kan man känna att man gör det tillsammans med honom, när man nu samlar mod till sig för att försvara någon.

Det andra är att jag för något år sedan tog reda på vad sån där nardusbalsam egentligen är. Det blev tydligt varför den är så väldigt dyrbar för växten man gör den av växer framförallt PÅ 3000-5000 meters höjd, i HIMALAYA! Så rätt exklusivt. Det får man säga, och det nämns inte om nardus på så värst många ställen i bibeln, framförallt finns det med i boken Höga visan i gamla testamentet. Där finns det med i ett intimt kärlekssammanhang, jag tror det är en bra ledtråd för oss att förstå kvinnan som kommer till Jesus, det är en helhjärtad kärlekshandling, hon vill ge av sig själv, uttrycka sin kärlek,  och som det är med kärlekens gärningar (av alla slags kärlek) så blir man sårbar när man gör dem. Man blottar sitt hjärta. Och så blir hon kritiserad mitt i det, men Jesus är den som förstår henne och som inte hånar utan tar emot hennes ömhet utan att bli generad.

För det tredje. Nisses kontor. Jag tycker om att pilla med bilder och i olika appar och så och en gång var jag inne i nåt där jag kunde lägga in en bild så det såg ut som att den prydde en parfymflaska, så där satte jag en bild på Jesus som kung och skrev ”kristusdoft” på. Jag är så glad att se den varje gång jag ser Nisses kontor i Länghem för där har han satt den i jätteformat.

Jesus blir smord, vi får höra att det är till hans begravning och det är det på sätt och vis men jag tror hon snarare tänker att hon smörjer honom till kung, man krönte inte kungar, man smorde dem med doftande olja. Och så var det så sedan att när en kung drog fram kände man det på lukten, här doftar det kungligt. Jag tycker det kan vara så ibland oss nu också, att kyrkan på många sätt är väldigt eländig och full med problem, vi tävlar om vem som är störst och firar gudstjänst halvhjärtat, man skulle kunna tycka ibland att det stinker i kyrkan. Lukten av människoego hör liksom inte hemma i heliga rum, men så ibland doftar det kung här. Ibland ger Guds ande liv åt allt, det blir en plats för sanning och nåd, det blir en eftersmak som är god. Gud har kommit nära. Och då är det lätt att se att kungen är verklig.

Man kan inte ÄGA en sådan doft på flaska och få det att bli en andlig miljö så, det man kan göra är att inte göra saker utan Gud, be Gud vara med oss i det vi gör (jag är sämst på det här själv, vill bara säga det) för när han är med är hans doft mycket starkare än min egen, inte alltför goda lukt.

Slutligen.

Dyrbar äkta nardusdoft, uppifrån höjderna. Den står för Guds starka kärlek till oss, han som i påsken går längre och längre ner med himlen till oss. Och vi får, som kvinnan i berättelsen, ge honom tillbaka av vår kärlek. Känn efter doften i nattvarden idag, han har sagt att han är här.