Att åter äta från Livets träd

Här är min predikan från skärtorsdagsmässan i Dalstorps kyrka igår kväll. Det kommer att bli fortsättning på trädtemat även i påskdagens gudstjänst för det har jag fördjupat mig mycket i under den senaste tiden. Hoppas det här är till glädje för dig:

Skärtorsdag 2020: Att åter äta från Livets träd

Jesus tog brödet och sa ”tag och ät, detta är min kropp”. Och om vinet ”detta är mitt blod”.

Det påminner om Guds första bud i hela bibeln, vet ni vad det är för bud? Det är förstås precis i början. Gud har skapat människan och satt henne i Edens lustgård tillsammans med alla sina andra skapelser. Så säger han till människan ”ät av alla träd i trädgården” (han säger till och med ”ät ät” för så kan man göra på hebreiska när man vill vara riktigt tydlig med vad man vill). Sedan fortsätter han med att säga att de inte ska äta av trädet som har med gott och ont att göra, och då hör vi säkert bara det, att Gud förbjuder något. Men det första Gud säger till människan är alltså: ät av allt gott jag skapat, njut av det och gläd er åt det. Livet är fantastiskt och jag har skapat er för att få ge er del av allt det här fantastiska.

Men så kom ormen och viskade till dem om att det nog är för att Gud är snål och grinig och lurar oss som han vill undanhålla ett av träden. Jag tänker mer och mer att Gud kanske hade tänkt vi skulle fått äta av det också med tiden, när vi var mogna för det för Gud vill ju att vi ska få vara med och råda tillsammans med honom. Människan lyssnade på ormen och åt av trädet med kunskap om gott och ont, vad som är bra och vad som är dåligt för att översätta lite mer som det står. Jag har fått lära mig att det människorna gör då är att de väljer att de själva ska bestämma över gott och ont. De tänker förstås att de ska använda sin kunskap på något bra sätt men det blir liksom bra utifrån vad som är gott just för mig, undvika det som missgynnar just mig. Gud ser till den större bilden som vi inte kan förstå. Rätt som det är kommer vi fram till att just den här lögnen är bra just för mig just nu, jag gör ett undantag, det är bra om mitt land ska ha kärnvapen så vi kan försvara oss och så vidare, ni förstår. Människan är väldigt dålig på att råda över gott och ont.

Gud säger att när det nu är som det är så får människan inte också äta av livets träd så att ondskan består evigt. De får lämna trädgården. Notera nu att tydligen har de ÄNDA TILLS NU ätit av livets träd, det ingår väl i ”alla träd i trädgården” som de fick äta av? Livets träd mitt i en gudomlig trädgård är något som fanns i andra omgivande folks myter också. Det står på något sätt för Guds närvaro mitt ibland dem, Gud är livets träd som ger det överflödande livet åt oss. Men de kan inte vara i Guds närhet på samma sätt längre, de har valt att gå sina egna vägar.

Sedan följer en lång, lång, biblisk berättelse där människan om och om igen ställs inför samma test som de första människorna i lustgården. Väljer jag att lämna gott och ont i Guds händer och försöka följa hans vilja, eller bestämmer jag själv efter det som är bäst för mig. Ibland går det ganska bra för någon, som Abraham, fast så fort vi börjar tro att här är nog den som ska få till det rätt, så väljer de fel. Och ställer till med katastrofala händelser. Hela tiden figurerar det träd eller liknande i berättelserna som påminner om början och binder ihop det.

Men nu. Denna skärtorsdagskväll. Jesus går efter måltiden ut med sina lärjungar till en annan trädgård på ett berg, den kallar vi Getsemane. Där står han inför samma val som Adam och Eva. Han vet Guds vilja och den väg som han har att gå, han kan välja. Han kan smita om han vill. Han ber också till Gud, om det är möjligt, låt mig slippa denna bägare jag ska tömma. Han återvänder till lärjungarna, de klarar inte sitt test värst bra för de har somnat, Jesus ber igen, nu säger han ”om denna bägare INTE kan gå förbi mig, så låt din vilja ske”. Han klarar provet. Precis som han hela sitt liv har lämnat gott och ont och sig själv i Guds händer, i tillit till att det är en god Gud han tillhör. Han lever efter sin egen bön som han lärt oss också, låt din vilja ske.

Och samma förstås med korset. Han dör där och säger till slut, det är fullbordat. Han har inte tagit för sig av det där trädet med gott och ont.

Då händer något märkligt. Det andra trädet är tillbaka. Det dödens träd han blivit korsfäst på har blivit livets träd. Det ska stå på nytt bland människorna, står det i uppenbarelseboken, det bär ständigt frukt och dess blad är läkemedel för folken. Människorna får åter äta av livets träd. Försoningen mellan Gud och hans människor, hans skapelse, har skett.

Vad finns det då för livgivande frukt på livets träd? Jag sade ju innan att livets träd är Gud själv mitt ibland oss, det är han som är frukten. Hans kropp och hans blod, given åt dig och mig, för hela världen. Och det sägs samma sak som vid begynnelsen. Ät, ät. Tag och ät, detta är min kropp och mitt blod som förenar dig med mig. Ta emot Guds gåvor, njut av Guds skapelse, lev det liv som Gud skapat oss till. Gör det i tacksägelse till den underbara Gud som inte bara skapat dig en gång utan som nu skapar dig ett nytt liv och en framtid.