Dagens bloggpost är en dikt. Efter påsken och i livet nu.
Den här dikten har jag nog suttit på sedan förra påsken. Nu får det vara hög tid att lägga ut den, den hör hemma i den här tiden efter påsk när allt är nytt men ändå inte. Hoppas den är till glädje för dig.
Han har kvar sina sår
Hur annorlunda än allt är
när tron återuppstått
på tredje eller tretusende dagen
när livet går vidare
ska du se att dina händer och fötter
fortfarande är märkta
av de handlingar de är vana vid
och hjärtat värker av spjut och pilar
skrämmande likt sten i sin hårdhet
hur kan ett nytt liv bära gamla sår?
På mitt kors är du klädd i nytt
där du häller en ny sång i säckarna
Svider någonsin dina handleder
kommer du längre ihåg korsets tyngd på vägen?
Jag hoppas nog ändå på inte
att du är först
och att jag till sist
också ska glömma utan att glömma
Lämna ett svar