Ignatios brev till Polykarpos

Vi har läst en lång rad brev från Ignatios, biskop i den allra tidigaste kyrkan, till olika församlingar. De finns här under etiketten ”apostoliska fäderna”. I detta som är det sista i raden skriver han till biskop Polykarpos som han känner väl då han varit i hans stad Smyrna. Det är ett kort och uppmuntrande brev om arbetet som församlingsledare. Jag tänkte jag tar upp några fina saker som kan vara uppmuntrande för dig och mig också!

Först av allt så hälsar Ignatios till biskop Polykarpos som ”i än högre grad har Gud Fadern och Herren Jesus till biskop”. Det är gott att varje herde i kyrkan samtidigt är ett får till den store herden. ”Bär alla liksom Herren bär dig” Polykarpos uppmanas att värna enheten för ”det finns inget bättre än den”.

Sedan något som jag tycker blir en förmaning för varje ledarskap i kyrkan:

Om du älskar goda lärjungar får du ingen lön. Det är istället de besvärligaste som du med tålamod ska få att underordna sig. Alla sår botas inte med samma plåster.

Han uppmanas att ”stå fast som ett städ under hammaren” och uthärda svårigheter. Han ska ta de gudagivna tillfällena i akt men också ”vänta på honom som står över tillfällena, den tidlöse, den osynlige som blev synlig för vår skull”… Han ska inte ”göra något utan att räkna med Gud”.

Han ska inte försumma änkorna (utsatta människor): ”Näst Herren är det du som har ansvar för dem”.

Vi får också lite inblickar i aktuella frågor. Han ska inte se ner på slavar och slavinnor vilka var en stor del av församlingen och fullvärdiga medlemmar. De ska ändå inte bli högfärdiga över detta utan tjäna ödmjukt. Man kan ju tänka sig att det är omvälvande saker för dem att få sin nya status i kyrkan. Man anar att det kan finnas fall där slavar velat bli kristna för att kunna bli friköpta av församlingen. Det där är svårt att veta hur man ska se på som nutidsmänniska men för församlingens del där och då var det viktigt att det var den kristna tron i sig som var viktig, inte vilka förmåner den kunde leda till.

Detta brev är också den äldsta kristna text där det nämns kristen vigsel av biskopen mellan brud och brudgum. Det var (och är) viktigt att äktenskapet fick ha sin inramning som en del av det kristna livet.

Det är som sagt ett kort brev men med väldigt många fina guldkorn. Hoppas de varit till glädje och eftertanke även för dig på detta sätt. Vi kommer återvända till Polykarpos framöver för även han skrev brev och liksom Ignatios fick ha sluta sitt liv som martyr.