Vi går vidare genom ”de apostoliska fäderna” med ett brev FRÅN polykarpos.
Nyligen skrev jag om Ignatios brev till biskop Polykarpos. Men det finns också ett brev FRÅN Polykarpos. Troligen hade Ignatios redan dött som martyr och Polykarpos skrev alltså till församlingen i Filippi som ju är välkänd eftersom Paulus skrev brev dit som finns i nya testamentet. Polykarpos nämner detta och menar att hans visdom är liten jämfört med Paulus. Han nämner också att Paulus egentligen skrivit fler brev till Filippi än det vi har bevarat. Han verkar också knyta an till Paulus då han nämner triaden ”tro, hopp och kärlek”. Man kan ju spekulera i om det var något som Paulus ofta återkom till även förutom i första korintierbrevet.
Kyrkofadern Irenaeus skriver förresten om Polykarpos att han själv mött flera av apostlarna och kanske rent av blivit utsedd till biskop av någon av dem. Det ska ha funnits fler brev från hans hand också men de finns inte kvar.
Vad skriver han då? Han citerar mängder med bibelord och förmanar alla att hålla sig till sin tro och leva utifrån den och undvika synd. Han vänder sig också särskilt till diakonerna och påminner om att ”De är tjänare till Gud och Kristus och inte åt människor”. Och ”presbytererna” (prästerna skulle vi säga) ska vara barmhärtiga och visa godhet mot alla. De ska återföra de som gått vilse och vara god mot fattiga och behandla alla lika. En vacker formulering säger:
De skall inte hastigt tro någon om ont och inte döma hårt, eftersom vi vet att vi alla är skyldiga till synd.Om vi alltså ber Gud att förlåta oss är vi också skyldiga att förlåta.
Han återkommer till att varna olika grupper för pengarnas makt över själen (en sorts avgudadyrkan) och citerar: ”Roten till allt ont är kärleken till pengar. Vi vet att vi kom tomhänta till världen och skall gå tomhänta ur den.” Det verkar ha uppstått någon olycklig situation kring en tidigare presbyter, Valens som kan ha haft med pengar att göra. Polykarpos vill trots allt att man inte ska betrakta de som gått vilse som fiender utan som lidande och förvillade lemmar man måste rädda tillbaka eftersom de är en del av församlingskroppen.
Nästa gång är det dags för oss att titta på skildringen av Polykarpos martyrium.
Lämna ett svar