En judeisk Jesus från Galiléen

Jesus, en judé från galiléen

Här kommer lite mer studier med koppling till julen!

Nu har vi hört i jultexterna om Jesus som fötts i Betlehem men vuxit upp i Nasaret i Galiléen. Det kan väcka lite frågor om historien bakom att de bodde så. Framförallt får vi anledning att jobba lite med det antisemiska i bibeln.

En gång i tiden intog israeliterna Kanaans land och området delades upp mellan de 12 stammarna så att de fick varsitt område (förutom Levis ättlingar som fick hålla på och sköta templet istället). Efter kung Salomos död delades riket i två halvor med sydriket som bestod av bara Judas område med ett litet inslag av Benjaminiter (det som sedan kallas Judéen) och nordriket ”Israel” som bestod av alla de andra 10 stammarna Detta område kallas på nya testamentets tid för ”Samarien” och ”Galiléen”. År 722 f. Kr kom Assyrierna och krossade nordriket och drev bort folket i exil. Dessa stammar återvände sedan aldrig i någon samlad form så det var verkligen en katastrof för dem.

Vilka bodde i Galileen på Jesus tid?

Forskare har debatterar mycket om det verkligen var så att hela folket drevs bort och landet lämnades öde eller om många ändå kunde leva kvar i området. Den uppsats jag tagit del av verkar argumentera bra och även arkeologin ska tala för att det verkligen blev mer eller mindre folktomt. Assyrierna flyttade också dit folk från andra håll i sin strategi att söndra och härska och undvika uppror.

Som jag förstått det är de som senare kallas samarier en kultur som uppstått i den här situationen av blandade influenser. De var närbesläktade med folket i judéen men judéerna tyckte de hade infört för många främmande bruk och var oense om dem om hur och var Gud skulle tillbe.

Utflyttade judéer

I tiden mellan gamla och nya testamentet återfick Juda för en tid sin självständighet som nation. Vi kan läsa om det i Mackabeerböckerna i gamla testamentets apokryfer. Under det här ”hasmoneiska” väldet blev det möjligt för folk i Juda att expandera och bosätta sig i byar norrut, i Galileen. Det här var ju land som sågs som israelitiskt i deras skrifter och de kunde se sig som efterföljare till Josua som erövrade landet för länge sedan. Det bodde också många ”hedningar”(=ickeisraeliter) i galileen så att det till och med kallas för ”hedningarnas galileen”.

Förmodligen var det alltså sådana utflyttade judéer som befolkade byarna Jesus sedan rör sig i i evangelierna. Man kan ju märka att templet i Jerusalem var väldigt centralt i deras religiösa liv och att de färdades dit vid stora högtider. Då passerade de också genom Samarien på vägen.

Jesus i Nasaret med rötter i Juda

Jesus var ju enligt evangelierna också av Judas stam då han räknades som Josefs son. Och dessutom av kung Davids hus. Även Maria har släkt i Juda bergsbygd där hon hälsar på sin släkting Elisabet. Hela den här utläggningen förklarar alltså hur vi kan hitta Davids son i Nasaret. Evangelisterna kanske har jobbat hårt här för att vi läsare ska förstå att det är rimligt. Att Jesus födelse i Betlehem nämns kanske kompenserar för hans galileeiska uppväxt.

Judéer eller judar?

Så här långt kommet kanske du märkt att jag ansträngt mig mycket för att inte använda ordet ”jude” en enda gång. Att språkbruket skiftar i bibeln från att tala om ”israliter” till ”judar” beror förstås på att det i stort sett bara var Juda som fanns kvar.

I nya testamentets grekiska tycker jag det verkar som att man lika gärna skulle kunna läsa ut ”judaioi” som ”judéer” som ”judar” vilket är det vanliga nu.

Att undvika intisemitismen

Som du vet har kyrkan mycket på sitt samvete vad gäller antisemitism. Därför blir det alltid olyckligt när det står i negativa ordalag om ”judar” i nya testamentet. Det blir framförallt olyckligt när senare tiders judar får klä skott för hur Jesus blev behandlad. Alltihop blir förstås mycket olyckligt och skymmer dessutom det faktum att Jesus och alla hans lärjungar var lika mycket judar som sina motståndare.

Men det skulle alltså vara rimligt att istället kalla israeliterna i nya testamentets tid för ”judéer”. Eftersom det var det de var. Även de som bodde utanför området Judéen. Det språkbruket kan också hjälpa oss hålla isär dem från senare tiders judar.

Det här tycker jag själv är väldigt intressant och har betydelse på olika sätt för hur vi förstår vår bibel. Vad tänker du som läser?