Jesusbarnet och kejsaren i Rom

Den här stod i vår pastoratstidning ”kyrkbacken” före jul. Men det kan ju lika gärna finnas på nätet här på bloggen också! Om varför julevangeliet tar sitt avstamp i kejsarens skattskrivning!

Jesusbarnet och kejsaren i Rom

”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.” Så börjar julevangeliet om Jesus födelse i Lukasevangeliets andra kapitel.

Vid första anblicken ser det här mest ut att vara en liten historisk bakgrund som förklarar varför Josef och Maria får en så besvärlig resa just då barnet ska födas. Men för Lukas, liksom för de andra evangelisterna, var det här betydligt mer än så. Från evangeliets första början ställs det lilla skyddslösa Jesusbarnet i kontrast mot kejsaren.  Liksom mot Herodes och andra mäktiga män.

Vad betyder egentligen en skattskrivning? För Josef och Maria betydde det knappast tillträde till några demokratiska rättigheter. För dem var det snarare maktutövning av en ovälkommen härskare som ville säga att alla dessa människor och hela världen tillhörde honom.

Redan räknade av Gud

Eftersom Josef och Maria var judar och väl bevandrade i moseböckerna tänkte de säkert på att deras folk faktiskt redan var räknade en gång för alla. Efter skildringen av hur Mose ledde israeliterna ut ur Egypten tar en långrandig uppräkning vid. Stam efter stam räknas upp i långa listor. Det är Gud som räknar och innebörden är samma fast motsatt. Gud räknar dessa nyligen befriade slavar som sina. De är fria att vara Guds egna.

Den messias folket väntade på skulle vara som en ny Mose. En som befriar från förtryck. Och precis som Mose en gång tvingat farao på knä så är det lilla barnet som föds tvärt emot all rimlighet mäktigare än självaste kejsaren.  

Jesus med kejsarens titlar

Många av de titlar kristna förknippar med Jesus var faktiskt sådana som Augustus såg till att använda om sig själv. Det byggdes tempel som hyllade honom som gudomlig och han kallades såväl ”Gud inkarnerad” som ”världens frälsare”, ”befriare”, ”Herre”, ”Guds son” och ”Gud av Gud”. Att använda de titlarna för Jesus var att vända upp och ner på begreppen fullkomligt. Allt är inte som det ser ut att vara. Makt och fred och gudomlighet framstår i ny dager genom Jesus.

Kejsaren återkommer längre fram i evangelierna. Det är hans representant Pontius Pilatus som korsfäster och dödar Jesus. Han visar vem det är som bestämmer.

Men då kommer den stora omkastningen. Jesus uppstår på tredje dagen. Han visar sig starkare än både döden och den påstått gudomlige kejsaren.

Den allra äldsta kristna trosbekännelsen är kort och kärnfull. ”Jesus är Herre”. Med andra ord är kejsaren det inte. Och för oss nutida människor gäller det att fortsätta hålla fast vid detta. Även idag finns det många som vill härska över andra med våld och tvång men vi får alltid hålla fast vid att vi inte är slavar under någon. Vi får tillhöra Kristus.