Predikan från långfredagens gudstjänst i Ulricehamns kyrka
Här är min predikan från långfredagen. Det är en väldigt fin dag att få predika på. Igår var det även lite extra speciellt för mig då det var min första gudstjänst som ordinarie präst i Ulricehamns församling. Hoppas det här är till glädje för dig som läser.
Korset visar vad kärlek är, vad makt är och vem Gud är
Det finns saker som är svåra att säga just när något hemskt händer. När det kanske sker ett dödsfall eller någon annan svår händelse. Orden liksom tystnar inför det påtagliga som pågår.
Förr eller senare måste man tala om också de svåraste saker i livet. Hantera det som skett. Men inte genast, då är det som att man inte förstår allvaret utan vill prata bort det. Idag är en sådan dag då det är svårt att hitta orden. Genom tiderna har man samlat många förklaringar och modeller för vad som är meningen med det som sker på långfredagen men idag får vi helt enkelt finnas med här vid korset.
Jesus korsfästelse hände för tvåtusen år sedan men som det är i vårt påskfirande och i gudstjänster öppnas det en port genom tid och rum och det är som att vi just nu står vid korsets fot. Det är ju det enda man kan göra ibland när inte orden räcker till. Vara där.
Korset var förresten något ingen ville tala om. Vi känner det som den främsta kristna symbolen, för vad den kom att betyda senare, efter uppståndelsen, men för alla som verkligen sett en korsfästelse var det något alldeles för hemskt för att använda som tecken. Först när romarna slutat använda korsfästelsen så att det fruktansvärda lite grann föll i glömska började de kristna använda korset som symbol. Ett utstuderat grymt sätt att avrätta som romarna använde för att avrätta upprorsmän mot Rom självt.
Det var en långsam och plågsam död som skulle kommunicera en sak väldigt tydligt och klart. Det är vi som bestämmer, vi har makten att göra så här och vi kan göra så med dig också om du inte passar dig, och det finns inget ni kan göra.
Kung Jesus
Så idag är det först ett tecken för makten och våldet. På döden som det yttersta maktmedlet. Hela evangelierna handlar från början om vem som har makten egentligen. Det börjar med att en kung föds under Herodes och Augustus välde. Han har gått runt och visat i ord och handling vad det är för rike han står för och det har viskats om att detta är kungen. Davids son. En annan slags kung som ger frihet istället för ännu ett förtryck.
Idag har han fått en krona av törne och en inskription på en skylt. ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”. Allt det har han fått som ett hån. För att visa att det bara är naivt att tro att något ska kunna vara starkare än det råa maktspråket.
Vi kan känna igen oss i alla kring korset
Det är många som korsfäst Jesus. En del har slagit i spikarna, andra har fattat besluten, andra har hållit tyst fast de kunnat göra något. Visst kan vi ana ondskans krafter i rörelse bakom allt som sker, då den oskyldige får lida, men alla dessa som korsfäste Jesus var också människor som vi. Som är del av ett ont system som lyder sin egen logik. Det kunde varit du och jag. Vi som också ofta förnekar eller vänder oss bort från honom. Vill vara vår egen kung.
Vi är också som mannen på korset, vi kan känna igen oss i alla idag och även i honom. Vi känner alla lidandet. Till kropp och själ. Utsattheten, hopplösheten, misslyckandet, hjälplösheten. Jesus säger att han törstar. Visst törstar vi? Jesus ser på sina nära och kära vid korsets fot och tvingas ta avsked. Visst skär det i hjärtat på oss också för vi kan inte heller skydda de våra från allt ont. Det enda vi inte kan säga om oss själva är det som sägs om Jesus kläder. Vävda i ett stycke. Utan ens en söm. Ett liv i fred med sig själv, i kärlek till sin nästa och gemenskap med Gud. Mitt liv är ett lapptäcke utan enhet. Men på korset har Jesus ändå tagits ifrån sin klädnad och är naken.
Jesus förhärligad
Vad säger Jesus själv? Märkligt nog har han talat om den här stunden, särskilt i johannesevangeliet, som stunden då han ska bli upplyft. Som att det är ett ”förhärligande”. Som att korset faktiskt är hans tron. Att kronan faktiskt är en krona och att skylten säger sanningen. Detta är konungen. Det är nu han visar vad kärlek är, vad makt är, vem Gud är.
Kärlek för att det är så här långt han går i sin kärlek till oss. Till världen nedanför korset som hatat och ratat honom. Ingen ska kunna tro att det finns gränser för vilka Gud kan älska. Guds kärlek överträffar våra vildaste förhoppningar. Ingen älskar mer än den som ger sitt liv för sina vänner, säger Jesus. Och ändå dör han för sina fiender, för att vinna oss och göra oss till sina.
Makt. För det finns en större makt än världens. Som inte handlar om vem som kan slå hårdast. För att den som är starkast inte också har rätt. Det kommer visa sig att inte ens döden är det starkaste. Att ingen makthavare alls spelar i samma dimension som Gud. Han har makt att skapa nytt, inte bara att förstöra. Att förlåta, inte bara att straffa. Att ge frikostigt åt oss.
Vem Gud är. För att Gud själv känner till vårt lidande. För att Gud inte är fjärran och ointresserad av oss. För att Gud är den som på alla sätt är värd vår kärlek och vår tillbedjan. Vem vill inte tillhöra en Gud som gjort sig till vår tjänare?
Blod och vatten
De sticker ett spjut i Jesus sida och blod och vatten rinner ut. Ett tecken på hans död. För de som stod vid korset kunde det inte komma något lyckligt slut efter detta för nu var det redan slut. Ett tragiskt slut. Blodet och vattnet står med som ett tecken för att vi ska förstå att Jesus nu verkligen har dött.
Men Johannes skrev ju i efterhand. Han visste. Blod och vatten står också för vätskorna vid en födelse. Nu gör Jesus allting nytt. Han läggs som fröet i jorden som dör men som ska ge ofattbart mycket liv. Som väntar i mörkret.
Idag får vi vänta här med Jesus. Det är det vi kan göra.
Han på korset, han allena allt mitt hopp och goda är. Ingen må mig det förmena, att jag håller honom kär. Ingen annan har för mig, så fullkomligt offrat sig. Han kan mig med Gud förena. Han på korset, han allena.
Lämna ett svar