Ballonger i predikan (och hur man växer i tro)

Vad små och stora behöver för att växa

Jag har en rätt ovanlig sak på gång till slutet av predikan så när den väl drar igång blir det nog svårt att ni lyssnar så värst mycket efter det så vi spar på det. Bygger upp förväntningar… 

Överskriften för idag är att ”växa i tro”. Och det är ett så bra ämne att jag måste säga något om det i allmänhet. Jag tänker på ett träd. Jag har till och med med mig lite trä här. Sätter man ett frö i jorden så är den lilla växten lite ömtålig eller hur? Någon kan trampa på den eller så blir det torrt som den inte klarar än. Det är många barn här och barn behöver nog lite samma saker för att få växa i sin tro på Gud som de behöver för att må bra i allmänhet. Vad behöver man? 

Vad behöver en liten?

Man måste få komma med sina egna tankar och frågor, utforska och förstå på sitt eget sätt.  

Man måste få prova. Att be till exempel, lära sig Gud som haver eller att testa att be med egna ord. Att det inte måste låta så krångligt. Man måste få lära sig lite sånger och kanske få gå till nattvarden redan som liten och känna att man är välkommen där. 

Man måste få bli älskad och trygg. Det måste man för all växt i livet. 

Man måste få se på stora och ta efter så man har något att ha som förebild. Man behöver gemenskap för kristen är man inte bara på egen hand. 

Fint att vi har mycket av allt det i våra barngrupper! Och så får man ha det hemma också på det sätt man kan. Man behöver inte vara någon expert för att hjälpa barn växa, det räcker att vara sig själv och det kan vi ju allihop. 

Vad behöver en större?

När man är större, vad behöver man då?  

På ett sätt behöver man samma saker va? Utforska vidare på eget sätt, prova, eller utöva kan man säga. Att man faktiskt ber och lär sig lite mer och mer. Får lita på att Gud är god och vill oss väl så att vi gärna vänder oss till Gud. Ha förebilder, det behöver man fortfarande. Och en gemenskap, en församling. 

Man kanske behöver delvis annat också. Det blir viktigare för en vuxen tro att vi får känna att den verkligen är vår egen nu och inte något vi råkat ta över från andra. Att man är ärlig mot sig själv och att det går ihop med hur vi ser på resten av livet.

Jag tänker att det måste få gå ihop med att lära känna sin egen personlighet och sina egna känslor. Att hela vi får plats så att det inte är några sidor vi måste utelämna när vi vänder oss till Gud.  

Vi kanske kommer på att inga förebilder var fullkomliga och det kan bli besvikelser så till slut får man vara vuxen själv. Gå trons väg och själv försöka vara en förebild.  

Ojämn tillväxt

Man kan se här på min vedbit att den har sina årsringar. En del är tjockare än andra. Det har inte vuxit i jämn takt hela tiden. Det är långsamt på vintern och kanske under svåra år, andra tider kanske man kan ta ett språng. Det beror på många saker. Det här träder har inte bråttom. Det går så fort det går och precis så är det på insidan i oss också. Insidan är tidlös kan man säga.

Någon sa att i sekter är det alltid bråttom, man måste bli insyltad snabbt och sen vet man inte riktigt hur man kommer ur, men i sund kristen tro tänker vi att Gud har mycket tålamod med oss och låter oss få ta saker i den takt vi klarar av.  

Inget vi kan styra över

Sen gäller det för både små och stora att det faktiskt inte riktigt går att styra över vår tro och hur den växer fram. Det är också Gud som osynligt verkar i våra hjärtan och lockar oss till sig. Vi tror för att Gud hjälper oss med det med sin heliga Ande. Att vi söker Gud beror på att Gud sökt oss först.  

Nu tar vi den där andra grejen jag sparat på. Det har med ballonger att göra! Och med några rader från evangelietexten: 

BALLONGER! SAKER ATT TA HAND OM

Jesus ber inte för världen säger han, och det kanske låter som att Gud inte bryr sig om livet på jorden utan bara att vi ska till himlen när vi dör eller så men det kan inte stämma. Det står ju på ett annat berömt ställe att ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”. Gud älskar den här världen. Gud har skapat världen och vill att vi ska ta hand om den och om varandra.  

När det står om ”världen” i bibeln kan det betyda ”det i världen som är motståndare till Gud”. Jesus kanske inte ber att det ska gå bra för alla som skövlar vår jord i jakt på vinst eller de som utnyttjar andra människor för att bli mäktiga, det vore ju konstigt.

Han ber för sina lärjungar säger han, för alla som vill försöka leva sitt liv som medborgare i Guds rike på jorden. Som vill vårda vår jord och vill försöka älska sin nästa, till och med älska sina fiender som han själv gjorde. De som försöker göra så behöver nog mycket förbön verkar han mena för det är svårt att stå emot det onda men Gud är för alla som vill verka för det goda. 

Hjälpas åt att hålla allt i luften

Idag har vi haft konfirmationsgudstjänst i Gällstad och då har vi haft en massa ballonger. Jag tog med dem hit! Ballonger är ju lite ömtåliga men fina. Konfirmanderna har bestämt att de står för olika viktiga saker som vi måste ta hand om. Och då gjorde vi så att jag kan säga vad varje ballong står för och så puttar vi ut den till er så får ni hjälpas åt att hålla dem i luften, ramlar de ner får väl någon ta upp dem igen och fortsätta. Fattar ni? Väldigt ovanlig sak att göra i kyrkan. 

(Här följde ett visst tumult då församlingen plötsligt skulle hålla en massa ballonger i luften medan jag talade)

Det är viktigt att få vara sig själv. Det är viktigt att barn har det bra. Det är viktigt att ta hand om de äldre. Det är viktigt att få bli lyssnad på. Det är viktigt att vårda naturen. Det är viktigt att få må bra. Det är viktigt att tacka för allt gott. Det är viktigt att hjälpa varandra. Det är viktigt att sprida gott i världen. Det är viktigt att be. Det är viktigt att lära sig om Gud. Det är viktigt att ha roligt tillsammans. Det är viktigt att leka. Det är viktigt med rättvisa. Det är viktigt att ha vänner. Det är viktigt att bli klokare.  

Puh, det gjorde vi bra. Det är inte lätt att hålla allt det i luften samtidigt. Jag tror inte någon av oss skulle klara det själv va? Vi behöver varandra och många, många fler för att göra så att det är gott för alla.