Om Andens frukter som växer där de behövs
Jag blev uppmärksammad av en person häromdagen på något angående Paulus berömda ord om ”Andens frukter”:
Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet,
ödmjukhet och självbehärskning. (Galaterbrevet 5:22)
Det kan hända att man läser de orden så att det låter ganska enkelt. Det kristna livet borde bestå i att ha det fint och gott och att det dessutom borde bli än bättre över tid.
Men när man tänker efter är alla de saker Paulus räknar upp sådant som behövs i svårigheter. Det är helt klart så att exempelvis ”självbehärskning” är något vi behöver när vi hamnar i en påfrestande situation. Och detsamma gäller egentligen alla de andra orden också!
Man skulle kunna uttrycka det som att livet många gånger ger oss svårigheter men att med Andens hjälp kan vi få utveckla:
Kärlek -trots att det ibland är svårt att vilja varandra väl!
Glädje – trots att vi har många bekymmer.
Frid – trots oron för framtiden.
Tålamod -trots att det är svårt att hålla ut.
Vänlighet -trots att vi inte orkar med varandra alltid.
Godhet -trots att vi har egoismen starkt i oss.
Trofasthet -trots att vi dras åt olika håll
Ödmjukhet -trots att vi gärna tänker för högt eller för lågt om oss själva.
Självbehärskning -Trots irratationsmoment.
Bättre så?
Man kan fortfarande invända att alla dessa saker är svåra och att vi kanske sällan tycker vi har tillräckligt av dem. Men visst är det fint att tänka att Gud verkar i oss i våra röriga liv så som de faktiskt är. Inte utifrån att det borde vara på något annat och mer förandligat sätt?
Vad säger du som läser om detta? Skriv en rad och berätta!
Lämna ett svar