Antika skulpturer kanske ger en ingång till nya testamentet
Det dök upp en artikel på nätet om hur antikens människor brukade parfymera sina gudabilder (statyer alltså). Den danska forskaren Cecilie Brøns har undersökt mer exakt hur denna parfym kan ha doftat. Idén är i alla fall att gudastatyer också skulle lukta just gudomligt. Att det skulle vara en upplevelse för alla sinnen. Rätt långt ifrån hur antika statyer ser ut idag så var de alltså både målade i starka färger och hade doft.
Genast går förstås mina tankar till Paulus ord i andra korintierbrevet:
”Ty till Guds ära är jag en kristusdoft bland dem som räddas och bland dem som går förlorade” (2 kor 2:15)
Det finns en gammal tanke ända från bibelns början om att människan är skapad till Guds avbild. Man kan säga att människan i jämförelser med andra religioners gudabilder själva är som levande statyer som visar på Gud. Paulus menar sedan i sin tur att vi är som representanter för Jesus där vi befinner oss. Som levande gudabilder. Som också alltså doftar som ju gudabilder tydligen gör!
Egentligen förändrar inte det här förståelsen av bibelordet nämnvärt. Tanken att vi ska förmedla något av Jesus närvaro i världen är tydlig nog men det ger ju ändå en del bakgrundsförståelse som känns värdefull och rolig att ha. Doft är ju ett positivt ord. Som har med njutning och skönhet att göra så det måste vara passande att tänka sig Jesus så.
Har du tänkt något om detta med Kristusdoften? Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar