Min predikan i söndags i Ulricehamns kyrka
Här är min predikan för åttonde söndagen efter trefaldighet. Om de två männen som byggde hus på olika grund. Hoppas det är till glädje för dig!
De tre små grisarna
Tänker ni samma som jag när ni hör Jesus berätta om de två husbyggarna? Är detta i själva verket samma som sagan om de tre små grisarna? Det är sånt som jag funderat på när jag läst högt för barnen genom åren.
Folksagor är sagor som levt sitt eget liv och förts vidare på olika sätt men jag skulle gissa att sagan om de tre grisarna som aktar sig för vargen och bygger hus i olika material, gräs och pinnar och sten som håller olika bra när det gäller, att den från början kanske har sitt ursprung i Jesus berättelse.
Det mesta är likt. Hur bra man bygger och hur det sedan går när katastrofen kommer.
Och man kan läsa även Jesus berättelse helt världsligt om man vill. Att det är bra att förbereda sig och analysera riskerna så att man garderar sig mot katastrofer. DET är vi människor både bra och dåliga på.
Så mycket som vi planerar i dessa tider och ändå rustar vi oss med stråhus inför klimatkatastroferna som börjar bli kännbara redan. Vi behöver vara lika visa som vi är smarta.
Slutet på bergspredikan
Ser man till vad Jesus själv säger om de två männen som bygger hus så märker vi att det här är själva slutklämmen i hans stora bergspredikan.
Den som lyssnar på allt det andra Jesus just sagt; strävar efter ödmjukhet, längtar efter det goda, är barmhärtig, håller fred, älskar sina fiender och litar på att Gud ger oss det vi behöver (det var supersnabbversionen), den som både hör Jesus ord och lever efter dem, DEN är som den kloke som bygger på berget.
Om man hade stått där i den första åhörarskaran hade det nästan varit för uppenbart. ”Det handlar om att leva som jag lärt er, här på… BERGET!”
Berget i början av bergspredikan
För att stanna lite till vid bergspredikan så kan man notera att om det här står allra sist så står det nästan samma sak nästan först. Bergspredikan är nämligen väldigt noga strukturerad. Det står:
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 15och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. 16På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.
Samma bild men den används på olika sätt!
De får belysa varandra. Inte nog med att livet på berget är ett skydd, det är också ett liv som gör gott för hela världen.
Om vi lever på det sätt som Jesus visar oss, följer hans lära (och liv eftersom Jesus själv lever så) så är det ett ljus för världen.
Vad finns i mitten då?
Det var början och slutet på bergspredikan. Vi kanske är vana att slutet på något är själva höjdpunkten som allt mynnar fram till men i bibeln är det ofta i mitten centrum finns. Vad finns då i mitten av bergspredikan?
Jo där ligger en bön där man får uttrycka sin längtan att vara en del av allt detta. Att lämna sitt egocentrerade liv och låta den här visionen av det goda livet få ta plats istället. En ganska känd bön som vi kallar Vår Fader. Det här är inget vi klarar själva utan vi ber om Guds hjälp och visdom. Låt ditt rike komma, låt din vilja ske! Och vi vill vara med!
Hus på berg i bibeln
Tack vare mina idoler på ”the bible project” som ni kan kolla upp på internet så har jag också fått lära mig att bildspråket om hus eller städer på berg är omfattande i bibeln.
Det mest kända huset på ett berg, vilket kan det vara? Kanske templet va? På Sions berg i Jerusalem. Ett hus på klippan.
För de Jesus talade till var templet centrum i universum. På sätt och vis var det där Gud bodde, där stod förbundsarken och där var som en tronplats för den osynlige levande Guden.
Templet var platsen där himmel och jord möts. Och som godhet och välsignelse från Gud strömmar ut från över världen. Som jag sa förut om människor som lever nära Gud och blir till välsignelse för andra. Då är man som ett minitempel.
Jesus varnar och visar en bättre väg
På bibelprojektet påpekar de också att Jesus vid olika tillfällen förutsäger templets fall som sedan också hände år 70 då romarna rev alltihop. Ett sätt att förstå det Jesus säger är som en varning.
Människorna är inne på våldets väg och det leder alltid till katastrof, man kunde välja en annan, livgivande väg istället som är sättet att leva han visar oss men så blev det alltså inte. Det får vi ta som ord till oss om att söka verka för fred och rättvisa i vår tid.
Förr eller senare kommer stormen
I liknelsen kommer stormen förr eller senare. Ser vi till våra egna liv kan vi tänka att Jesus är realist och vet att det onda och lidandet är sådant vi alla får räkna med.
Det är inte en fråga om om utan om när svårigheter kommer. Och vi kanske inte har så mycket att sätta emot. Vi kan alla drabbas av saker som vi absolut inte kan styra över eller rå på, oavsett hur duktigt vi byggt. Det går inte att gardera sig.
Vi läste i brevtexten Paulus ord om att han varit hos de troende och lagt en grund, tron på Kristus. Och vi känner igen från Jesus ord att man får bygga sitt liv där. Och bygget ser olika ut.
Omöjligt att jämföra
Man kan bygga med guld och fina saker, eller så bygger man som de tre små grisarna med pinnar och halm, och de där byggena håller olika bra, det känner vi också igen.
Jag tänker ibland på de här paulusorden i mötet med människor och tänker att det är väldigt olika vilka förutsättningar vi har fått i livet, vad vi har fått att bygga med. En del gör väldigt fina hus fast livet bara gett pinnar, tänker jag. Det är så orättvist att det inte alls går att jämföra.
Det Paulus sedan säger är att även om huset rasar så står grunden kvar. Guds löften till oss om att vi är hans hur det än går. I liv och i död får vi lita på de löftena.
Jesus som huset på klippan
En predikan ska helst någon gång gå från att vara goda råd till goda nyheter. Som jag sa så levde Jesus själv som han lärde.
Det framgår också på många ställen att han liknar sig själv vid templet, han är den plats där jord och himmel möts. Han är huset på klippan.
Och som det kommer att gå så kommer det en stor storm över Jesus. En syndaflod av människors ondska kommer drabba. Så mäktig att den river ner hela templet. Jesus dör på en kulle, mellan himmel och jord.
Men han har sagt om templet att det ska byggas upp igen på tre dagar. Och så blir det i hans stora uppståndelse och seger.
Uppståndelsen är för oss ett bevis på att grunden håller. Den som tror på mig ska leva om han än dör, säger Jesus. Vi får bygga vårt hus där.
En bön om att få stå på klippan
Jag har favoritord ur psaltarens 40e psalm. Det är ord om att bli räddad upp på klippan. I psalmen får man ge röst åt känslan att man får vänta så länge och kämpa så fruktansvärt i livet men också uttrycka tacksamheten över att Gud är en räddare som vill vårt väl.
Och för framtiden får vi be om dagen då Guds goda vilja ska få råda och all vår klagosång ska få bli lovsång.
Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.
Lämna ett svar