Blev Jona uppäten av en val?

Så här i valtider i kyrkan måste vi ju fundera på valar i bibeln!

Den här texten är också publicerad i vår pastoratstidning ”kyrkbacken”. Såhär inför kyrkovalet är det lite roligt att tänka på valar i bibeln. Finns det såna?

För många går nog tankarna genast till Jona bok i gamla testamentet. Där har vi berättelsen om profeten som vägrade utföra sitt uppdrag från Gud och istället drog till havs, hamnade i en storm och kastades i havet där han slukades av en… vadå?

Läser man noga i bibeln så står det faktiskt inget om någon val. Det som står är att Jona blir slukad av en ”stor fisk”.

Enligt Moby Dick

Frågan om djurets arttillhörighet tas faktiskt upp i den kända valfångarromanen Moby Dick. Bokens berättare menar bestämt att det givetvis var en val som slukade Jona. Och i nästa andetag menar han också valar är fiskar (de råkar bara vara fiskar som andas med lungor). Hur trovärdig är en sådan källa?

Vi som lärt oss att valar är däggdjur kan le åt denna okunskap i biologi men vi inser samtidigt att vårt biologiska system är ganska nytt.

Om det ännu i mitten av 1800-talet då Moby Dick skrevs inte var så självklart vad som räknades som fisk så var det kanske inte det i bibelförfattarens ögon heller? Valen ser ju absolut mer ut som en fisk än som något annat.

Leviatan

Moby Dicks berättare kallar också återkommande de stora valarna som de med fara för sitt liv försöker fånga för ett annat bibliskt ord: Leviatan.

I bibelns tankevärld är Leviatan ett stort havsmonster som rör sig i djupet. Israeliterna var ingen sjöfararnation så allt som hade med havet att göra var ganska skrämmande för många. När Jona blir slukad av valen är det som att det är själva dödens käftar som sluter sig om honom.

Boken om Jona är tacksam att skildra i barnbiblar och i söndagsskola eftersom den är så dramatisk. Därför är det lätt att tro att det är en enkel berättelse för barn och att den kanske inte är så mycket för vuxna att bry sig om. Så är det verkligen inte.

Det sista kapitlet som sällan är med

Ganska få bibelvetare menar att man ska läsa om Jona och valen som en historisk händelse utan snarare som en ironisk berättelse om en dålig profet och hur vi förhåller oss till Guds vilja. Bokens sista kapitel kommer sällan med i barnbiblarna men där kommer själva poängen!

I det sista kapitlet har Jona blivit uppspottad på land och Gud kallar honom för andra gången till att gå och predika i fiendernas huvudstad Nineve. Jona gör det (på ett halvhjärtat sätt) och resultatet blir otroligt! Hela staden och de härskande där vänder om från sina onda vägar!

Och ändå blir Jona sur!

Han klagar till Gud och säger att det var just därför han inte ville gå. Han ville inte ge de onda en chans att vända om och bli skonade från Guds dom!

Slutet på hela boken är en fråga från Gud som blir hängande i luften: förstår du inte att jag bryr mig om folket i Nineve också? Är inte även de dina medmänniskor?

Och oavsett vad man tror om möjligheten att överleva tre dygn i en valmage så kommer ingen av oss undan frågan Gud ställer. Inte minst kommer den utmaningen tillbaka längre fram i bibeln hos Jonas (betydligt bättre) efterträdare. Jesus själv!

Jona enligt Jesus

Folket ber Jesus om ett tecken så att de ska kunna tro men han säger att de bara ska få ”Jonatecknet”.

Med det menar han att precis som Jona var som död i fiskens mage innan han kom ut igen i det fria, så ska Jesus dö och lämna graven och leva på nytt. Det är det stora tecken vi får så att vi ska lita på både Guds makt och Guds omsorg om oss.

Jesus återvänder också till frågan Gud ställer till Jona. Han talar till oss om att älska även dem vi ser som fiender, eftersom Gud gör det! Och även om det är ett bud som svider rejält ibland att försöka följa så är det samtidigt goda nyheter för oss. Det betyder ju att Gud älskar även såna som inte är förtjänta av det. Och då kan vi våga tro att den kärleken gäller även oss.