Natan var sin tids Zlatan!

En kort sammanfattning om årets man för 100 år sedan!

Detta är en text från vår pastoratstidning kyrkbacken som nu också ligger på bloggen. Hoppas den är till nytta. Jag tror jag snart läst allt som getts ut på senare år om Nathan (jag märker att jag växlar stavning tyvärr) och en del hade man kanske velat ha med i den här artikeln fast jag inte kände till det då. Fascinerande person verkligen!

En berömd man från ett litet land

Nathan Söderblom (1866-1331) spelade inte fotboll och liknade på det sättet inte alls Zlatan Ibrahimovic. Ser man till svenskar som varit kända ute i världen däremot, då kan man säga att Nathan var sin tids Zlatan. En berömd man från ett litet land i norr. Och verkligen en person att fascineras av!

Nathan Söderblom växte upp i Trönö i Hälsingland som son till prästen Jonas Söderblom. Jonas var en väckelsepräst och en hårt arbetande man. Det berättas att han ofta tog ur madrassen ur sängen då han trodde det skulle göra honom vek att sova så mjukt. Han drev också sina barn att arbeta hårt (prästgårdar var bondgårdar på den tiden) så den unge Nathan fick med sig mycket av arbetsplikt från barndomen.

När man läser om Nathan Söderblom förstår man att han måste haft en väldig karisma. Han hade förmåga göra avtryck i mötet med människor. Som student blev han någon slags centralfigur i Uppsala universitetsvärld på grund av sin studiebegåvning och sina sociala förmågor. Med tiden blev Nathan präst och sin första tjänst hade han i utlandsförsamlingen i Paris. Där lärde han bland annat känna Alfred Nobel och alla de svenska konstnärer som bodde där.

Kyrkan höll på att gå under

Tiden Nathan verkade i är intressant att tänka på för oss i kyrkan idag. Vid 1900-talets början var Svenska kyrkan i ett väldigt dåligt läge. Kyrkan hade passat bra i bondesamhället men nu hade industrialiseringen kastat om allting då människorna flyttade till städerna. Frikyrkorna hade stora uppsving men den gamla statskyrkan såg faktiskt ut att ha haft sin tid.

Just vårt Skara stift är något av ett undantag då vi hade väckelserörelser inom kyrkan här som gav ny energi. Självförtroendet var annars lågt. Nathan Söderblom kom att spela en roll i det som kallas ”ungkyrkorörelsen” som gav ny energi till kyrkan och som man kan säga lade grunden till det vi idag kallar för ”folkkyrkan”.

I kyrkan kan man fortfarande ibland höra folk beskylla varandra för att vara ”liberala” eller ”konservativa” och egentligen hör den striden faktiskt hemma i Söderbloms tid i början av 1900-talet. Det var en tid då teologin på universiteten i spåren av upplysningstiden ifrågasatte de kyrkliga dogmerna. Den teologi som blev följden kunde ofta bli väldigt olik den traditionella.

En kontroversiell man

Nathan Söderblom var inte rädd för nya tankar utan gav sig in i debatten med liv och lust. Han var sedan också banbrytande i att studera andra religioner och blev med tiden professor i religionshistoria (ämnet om religionernas utveckling). När han sedan blev ärkebiskop 1914 var en del mycket upprörda och menade att han var ”professor i hedendom”.

Om en del var arga på honom för att han var för liberal så var andra var arga på honom för att han över huvud taget gjorde så att kyrkan tog plats i samhället igen. Bland intellektuella menade man i regel att kyrkan inte längre hade något att komma med.

Vår biskop i Skara vid den tiden hette Hjalmar Danell och var definitivt en av de mer konservativa biskoparna. Denne hade dock bott över i ärkebiskopsgården och råkat se ärkebiskopen be i andaktsrummet sent om natten. När sedan någon kritiserade Söderblom sa han bara att ”ärkebiskopen beder!” Det räckte som skäl att lita på honom.

Min bild är att Nathan Söderblom ville och lyckades ganska bra med att vara till för alla grupper. Han kunde se det goda i många olika läger. Han hade själv både väckelsebakgrund och akademisk kunskap och stor konstnärlig begåvning (vi sjunger hans melodi till sommarpsalmen ”i denna ljuva sommartid”).

Krig och fred

1914 bröt första världskriget ut. Då var Nathan Söderblom utöver att vara professor i Uppsala även det i Leipzig i Tyskland. Där fick han se sina studenter gå raka vägen från studenten till att bli dödade i det blodiga skyttegravskriget. Människor av samma tro från olika länder hatade och dödade varandra. Det skakade om honom kraftigt.

För precis 100 år sedan, efter att ha försökt i nästan 10 år, lyckades Nathan Söderblom 1925 med konststycket att samla delegationer från all världens kristna kyrkor till möte i Stockholm. Katolska kyrkan deltog inte men kontakter knöts även med dem. Den främsta tanken var att kyrkorna tillsammans borde verka för fred i världen, vi som bekänner oss till Jesus fredsfursten.

Detta möte kom att få enorm betydelse då det blev starten på den ekumeniska rörelsen. Under kommande årtionden gjorde kyrkorna sedan enorma närmanden till varandra och 1900-talet blev på många sätt århundradet då kyrkorna förstod sin identitet på nytt. Kyrkan finns inte för sin egen skull utan för världens skull.

En ballong

Vid valet av Nathan Söderblom till ärkebiskop satt flera av biskoparna och oroade sig hur det skulle gå och J A Eklund hette den som var allra mest emot. En annan biskop menade att de nu ändå måste stödja honom och fick till svar ”kan man stödja en ballong”. Så uppblåst och ytlig menade han att Söderblom var. Bilden jag fått är ändå rätt annorlunda. Nathan Söderblom måste varit en otroligt pliktmedveten människa. Och arbetssam! Listan på tryckta skrifter innehåller minst 667 punkter.

1930 fick Nathan Söderblom Nobels fredspris som följd av Stockholmsmötet. Sedan dog han 1931, envist arbetande in i det sista. Freden i världen varade tyvärr inte utan det bröt ut ett andra världskrig kort därefter men det fick han inte uppleva.

När jag nu läst och tänkt mycket på Nathan Söderblom under detta jubileumsår tänker jag att det finns mycket för både mig och för vår tids kyrka att ta till sig. Tänk vad som var möjligt även i en tid som såg så hopplös ut! Och vad mycket man kan ta ut svängarna när man i grunden har en tydlig identitet!

Till blivande präster sade Nathan Söderblom något som vi nog alla kan tänka på:

”Är du för stor för att befatta dig med den minste är du för liten för att vara präst”

Vad säger du om Nathan, är det inspirerande för dig också att höra om honom? Skriv en kommentar!