Kanon -så kom bibeln till

Regeringens kulturkanon väckte en del uppmärksamhet men vad är en kanon? Jo det kommer från bibeln! Tidigare publicerat i ”kyrkbacken”.

Vad är en kanon egentligen?

Under hösten har regeringens kulturkanon presenterats. 100 verk eller företeelser som format vår svenska kultur. Denna kanon har också väckt en hel del frågetecken. Vad ska man ha den till? Kan man bestämma över sånt uppifrån eller borde det bara få visa sig med tiden vad som blivit klassiker? Eller är det kanske både ock?

Bibeln är kanon (i ordets båda betydelser). Man brukar kalla gamla testamentets 39 och nya testamentets 27 böcker för kanoniska skrifter. Kanon betyder ”rättesnöre” och det visar på själva poängen med kanon. Dessa 66 skrifter har man kommit att se som mer bindande än andra. De har auktoritet. De kan till och med kallas för ”helig skrift” eller ”Guds ord” i kyrkan.

Tanak

Det vi kallar gamla testamentet har tillkommit under över 1000 år av det judiska folkets historia. Judarna kallar skrifterna ”tanak” och det ordet är en sammanfattning av innehållet. T står för ”tora”, de fem moseböckerna. Sedan kommer N. Med tiden kom så också profetböckerna ”nevi’im” (dit man räknar fler än vi brukar göra) och till sist också ”skrifterna” eller K som i ”ketuvim”.

Tanaks skrifter har som sagt kommit till under lång tid och som det skildras i evangelierna hade fortfarande inte alla grupper av judar samma inställning till vilka de erkände som kanon. Den tidiga kyrkan tog emellertid till sig allihop. Innan nya testamentets skrifter blivit till var dessa från tanak de enda heliga texter man hade.

Mellan gamla och nya testamentet i våra biblar finns också de så kallade apokryferna. De har olika ställning i olika kyrkor. I Luthers anda anses de i svenska kyrkan betrakta visserligen som nyttig läsning men inte som helig skrift.

Vem skrev nya testamentet?

När nya testamentets skrifter blev till i den unga kyrkan så skrevs de av många olika författare. Ingen av dem visste att det var helig skrift de skrev! Evangelierna och breven skrevs helt enkelt för att behovet uppstod. Man behövde berättelser om Jesus liv och instruktioner till församlingarna.

För de första kristna var det egentligen inte någon text som var Guds Ord med stort O. Det var Jesus. Han visade oss genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse hurdan Gud är. Skrifterna kan bäst betraktas som en slags vittnesbörd om honom.

Vi vet att det fanns andra kristna skrifter som inte hittade in i vårt nya testamente. En del hade nog platsat bara de inte gått förlorade! Vi vet till exempel att Paulus skrev fler brev än de vi har bevarade.

I Dan Browns ”Da Vinci-koden” och i annan populärkultur kan man stöta på uppfattningen att dessa texter skrevs väldigt lång tid efter Jesus uppståndelse. Där står också att kyrkan satte ihop nya testamentet  sent och med dunkla maktmotiv. Det finns inte mycket som tyder på någotdera.

Paulusbreven anses vara äldst och kan ha börjat skrivas omkring år 50, uppenbarelseboken som kan skrivits sist kom till omkring år 100. Det tog visserligen tid att sätta ihop vårt nya testamente. Olika kyrkoledare upprättade listor över vilka texter som skulle anses vara kanon.

Vi får komma ihåg att man inte hade tillgång till någon masskommunikation. Det var nog en ganska omständlig process.

Hur valde man?

Man hade några goda kriterier i urvalet av skrifterna! De måste vara allmänt accepterade och spridda i församlingarna. De måste också passa in i helheten av Jesus undervisning och gamla testamentet. Därtill måste de vara apostoliska. Man måste kunna spåra författarskapet till kretsen av Jesus apostlar (Paulus räknas med).

Kriterierna gör det klart varför böcker som Tomasevangeliet eller andra gnostiska skrifter inte kom med, de var för avvikande. Det förklarar också varför allmänt spridda texter som ”didache” eller ”Hermas herden” inte kom med. De hade inte någon koppling direkt till apostlarna.  

För att återvända till frågorna om vår kulturkanon i början skulle man kunna säga att de kanoniska böckerna i bibeln både fått erkännande underifrån genom att människor uppfattat att de innehöll Guds Ord. De har också till slut fått officiell ställning genom beslut som fattats.

Guds och människors ord

Bibelns ord är inte dikterade direkt från himlen. Det är inte heller poängen. Bibeln spelar aldrig huvudrollen i den kristna tron utan finns där för att hjälpa oss tro på Jesus. Ett vanligt uttryck är att bibeln är ”Guds Ord genom människors ord”.

Det finns fingeravtryck överallt från alla människor som varit delaktiga i att föra dess budskap ända till oss. Det förminskar inte bibeln. Det säger oss att Gud verkar föredra att samarbeta med människor som vill följa honom.