Den muslimske Jesus

”Den muslimske Jesus”

Jag skrev nyligen om Jesus med judiska ögon och då fick jag för mig att också öppna en annan bok som stått rätt länge i bokhyllan (men nu är den alltså läst, tack syrran för presenten), nämligen ”Den muslimske Jesus” av Tarif Khalidi.

Jesus är enligt islam en av de allra största profeterna. Han, liksom Maria och Johannes döparen, nämns i koranen tillsammans med Noa och Abraham med flera från gamla testamentet. Min bok är istället fylld med berättelser och uttalanden från den vidare muslimska traditionen omkring koranen. Det finns en hel del likheter med den ganska samtida ”ökenfädernas tänkespråk”.

Om du vill veta mer om Jesus i koranen kan du till exempel följa den här länken till islamguiden. Jag får erkänna att jag inte uppskattar hur det verkar som att varje koranställe som nämner Jesus uttryckligen går i polemik och förklarar att de kristna har fel. Däremot har jag fått ut en hel del av läsningen av ”den muslimske Jesus” och hittat många roliga och tänkvärda berättelser där.

Bilden av Jesus skiljer sig förstås mycket från den kristna. Den Jesus som framträder i den muslimska traditionen är en asket med mycket enkel livsföring, han är inte Guds Son utan en profet som visserligen spelar en viktig roll vid domedagen men ändå är en vanlig människa. Man kan ofta, särskilt som van bibelläsare, hitta likheter i ord och innehåll mot evangeliernas texter så det är helt klart så att det sipprat in tankestoff från de kristna texterna och traditionen.

I bloggposten om Jesus med judiska ögon står det att Jesu tro förenar oss med judarna men tron på Jesus skiljer oss åt. I fallet med kristen tro och muslimsk är det mer otydligt för här framträder inte Jesus som särskilt judisk heller, snarare som en ”muslim i förtid”, när nu islam kom 600 år efter Kristus. Inte desto mindre får Jesus många hedrande epitet som ”Guds Ande” eller ”Guds Ord”. Om vi nu inte kan enas i vår syn på Jesus så kan vi i alla fall enas i vår kärlek till honom, hur vi nu ser på honom? Skriv gärna en rad om hur du tänker om detta. Nu tänkte jag dela några av de korta texterna med er, hoppas det blir till glädje.

”När Kristus gick ut med en samling lärjungar mellan en rinnande flod och en ruttnande orm kom en vackert färgad fågel som glänste som guld och slog sig ner i närheten. Den skakade på sig så att fjädrarna föll av och den visade sig vara det fulaste man kan tänka sig – ett skalligt rött föremål. Fågeln gick till en dypöl, rullade sig i dyn och lämnade den svart och ful. Sedan vände den sig mot det rinnande vattnet, tvättade sig, återvände till sina avlagda fjädrar, iförde sig dem på nytt och blev åter vacker. Så gör även syndaren när han lämnar sin tro och vältrar sig i synd; och på samma sätt liknar borfärdigheten fågelns sätt att skölja av sig smutsen i den grunda vattendraget. Syndaren återvänder till sin tro när han på nytt tar på sig det skinn och de fjädrar han lade av. Och detta är liknelser” (Nummer 21 i ”den muslimske Jesus”)

En sak som förekommer i många av berättelserna är att Jesus väcker upp döda. Som här:

”Jesu lärjungar kom till honom och sade: ”Guds Ande och Ord, visa oss vår förfader Sam son av Noa (i bibeln heter han Sem), så att Gud ska kunna öka vår fasthet i tron.” Därför gick han åstad jämte dem till Sams grav och sade: ”Svara om Gud så tillåter, o Sam son av Noa!” Sam stod upp med Guds hjälp och höjde sig över dem som en palm. Jesus sade till honom: ”Hur länge levde du, o Sam?” Han svarade: ”Jag levde i fyratusen år. I tvåtusen år var jag profet, och sedan levde jag i ytterligare tvåtusen år.” Jesus frågade honom: ”Hurdan var världen för din åsyn?” Sam svarade: ”Den var som ett hus med två dörrar. Jag gick in genom den ena och ut genom den andra.” (Nummer 23 i ”den muslimske Jesus”)

De här påminner om en liten berättelse jag brukar använda med konfirmanderna:

”Jesus stod i närheten av en grav med sina lärjungar – eller, sade han, några av sina anhängare – när en död man lades i graven. De nämnde hur mörkt, ensamt och trångt det var i graven. Jesus sade: ”En gång var ni i en plats som var ännu trängre än denna, nämligen modersskötet. Om Gud vill utvidga sin nåd så gör Han det.”(Nummer 26 i ”den muslimske Jesus”)

Den här återkommer i olika varianter. Det finns likheter med bibliska Jesusord. Mycket tänkvärd:

”Kristus gick förbi en grupp israeliter som förolämpade honom. Varje gång de sade ett ont ord till honom svarade Kristus med ett gott ord. Simon den rene sade till honom: ”Ska du säga goda ord till dem varje gång de säger något ont till dig?” Kristus sade: ”Varje människa ger av det hon har att ge.” (Nummer 80 i ”den muslimske Jesus”)

Slutligen ett kort visdomsord som kanske hade passat in bra i munnen på den bibliske Jesus?

”Salig är den som ser med hjärtat men vars hjärta inte är i det han ser.” (Nummer 98 i ”den muslimske Jesus”)

Skriv gärna en kommentar om hur du tänker kring dessa berättelser om Jesus som ju inte alls härrör från den kristna traditionen. Känns det roligt, uppmuntrande eller provocerande och förvirrande att läsa dem?