 |
| Ibland känner man sig utbytbar. Här är gruvarbetarna på väg ner i underjorden för att jobba… |
Jag har hört det sägas att det vackraste ljudet för en människa är ljudet av hans eller hennes eget namn. Det tror jag stämmer. Visst gör det skillnad att bli tilltalad vid namn? Det signalerar att det är man själv som är viktig i det här sammanhanget, inte bara vem som helst.
Jag blir också ofta förvånad när jag blir tilltalad vid namn. Det är som att jag har svårt att tro att någon håller koll på vad jag heter. Det är förstås dumt. Ändå är det faktiskt så att jag blir lite glad varje gång någon tilltalar mig vid namn. Är det så med dig också?
Kanske är det här något att tänka på i mötet med andra människor? Vikten av att dels lära sig namnen på de människor man möter men sedan också att använda sig av dem så mycket det bara går. Det får vara dagens utmaning från mig.
Håller du med om det jag skriver? Hur upplever du det om du blir eller inte blir tilltalad vid namn? Vad säger det om oss? Skriv en kommentar!
Kommentera det här inlägget