Var och varannan gång jag är inne i Husaby kyrka brukar jag gå till baksidan av dopfunten och titta på det som står längst ner på kanten. Där kan man nämligen se ett medeltida stavfel.
Ordet som ska stå är förstås ”GLORIA” men stenhuggaren har gjort en miss och glömt bokstaven L. Så nu står det ”GORIA”. Ovanför texten kan man se att den olycklige stenhuggaren satt dit ett L mellan G och O för att försöka rätta till sitt misstag.
Det är tänkvärt på något sätt att den där numera helt okände stenhuggarens tabbe finns kvar i århundrade efter århundrade. Den är så att säga huggen i sten. Så illa är det faktiskt sällan med dina och mina tabbar. Ganska snart är de bortglömda
Jag brukar också känna en stor sympati för stenhuggaren för på något sätt är det först när man ser stavfelet som man kommer ihåg att han var en människa som du och jag. Eller hur?
Lämna ett svar