| The King |
I går hade vi en mycket lyckad musikgudstjänst i Kinne-Kleva kyrka. Församlingens kör Cantabile och bandet Graceland från Mariestad spelade och sjöng olika låtar med anknytning till Elvis. Mot slutet sade jag också några ord där jag pratade om Elvis och Sackaios (han som klättrade i träd för att se Jesus) och Jesus. Jag hann också säga några ord om ”O store Gud”, den svenska sång som Elvis fick en grammy för.
Här är vad jag sade:
Vi har sjungit ”O store Gud”, Sveriges genom tiderna största musikexport. Kanske är det så. Den skrevs av Boberg nere i Småland och det finns ett museum i Mönsterås om den psalmen! På märkliga vägar gick den genom världen. I Estland blev den översatt till tyska, från tyska blev den översatt till ryska, i Ukraina var det en missionär som kom över den och använde den och översatte till engelska och så sjöngs den plötsligt i England på 40-talet. Sedan tog det fart ännu mer när Billy Graham reste runt med sina stora ”korståg” och då sjöngs sången, till slut spelade Elvis in den 1967 och fick grammys för den. Någon ska ha berättat för Elvis att den kom från Sverige och då ska han ha sagt att ”tänk att en sådan stor sång kan komma från ett så litet land”. Som jag förstått det var det liksom med omvägen runt jorden så här som den så småningom blev populär hemma i Sverige också. Mycket märkligt.
Vad som är stort och vad som är litet är inte alltid så lätt att se. Livet har många såna här underliga vändningar, vem kunde tro att en sång skulle gå från översättning till översättning genom hela stora ryssland, över till USA, för att sedan hitta hem till Sverige och till människors hjärtan här? Vem kan veta vad det blir av det vi gör om Gud rör vid det?
Elvis är en person som fascinerar otroligt många människor. ”the king”, en som verkligen uppnått högsta höjden av berömmelse, rikedom och framgång. Hur är det att leva det livet, kanske är det det vi undrar när vi lär oss mer och mer om stjärnor av olika slag. Vi är ju betydligt fler som inte blir berömda och som kan tänka att vi passerar rätt obemärkt förbi här i världen. Men det där med vem som är stor och vem som är liten kanske inte är som det ser ut att vara?
Denna söndag läser vi i kyrkan om en man som kanske på ett sätt är Elvis motsats. Han var inte populär för fem öre, han var inte stilig och charmig heller så vitt vi vet. Förmodligen var han en rätt elak person. Men han ville gärna bli stor, vara någon. Han ville bli rik och vinna människors respekt, om inte annat så genom att ha makt och bli åtlydd.
Han (Jesus) kom in i Jeriko och gick genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 3Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 4Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 5När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”
6Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” 8Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” 9Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, 10och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” (Luk 19:1-10, bibel 2000)
Jesus möter Sackaios och säger att han vill vara med honom (det kanske inte många andra ville), men då krävs det en sak för att de ska kunna mötas.
Sackaios måste bli mycket bättre och mer imponerande och omtyckt av alla först.
Nej, så står det ju inte! Nej, det enda som krävs är att Sackaios måste komma ner från trädet där han sitter för Jesus själv finns där nere på markplan. Så är det konkret men också bildligt.
Jesus är en som sätter frågan om vem som är stor på sin spets. Han gick nämligen helt motsatt väg. Från höga höjder, ner till att födas i ett stall, välja att leva med fattiga och enkla och till sist, lägst av alla, dö på korset.
Jesus vill möta alla men det är inte alla som är lika lätta för honom att komma till tals med. Det är svårt för honom att möta miljonärer, stjärnor, generaldirektörer, kändisar, den snyggaste i klassen, den som hatar mycket, den med den coolaste imagen, det är svårt för honom. Han har väl sina vägar ändå, han når ju Sackaios. Det är svårt om de är för högt upp på sina stegar, för fast i sina roller, sin status. Sin jakt på status. Jesus kan bara möta oss som människor. Vi måste lämna, komma ner från sånt om vi ska möta honom. Och det är så vi vill ha det, egentligen. Vi vill inte bli beundrade, göra intryck, bli fruktade, inget sådant om vi istället kan bli älskade. Älskad kan man bara bli om man känns vid sin egen litenhet. Vi måste kliva ner.
Så vad skulle Jesus säga till Elvis? Jag vill vara med dig. Det säger han till oss alla. Men jag är inte så intresserad av superstjärnan, jag är intresserad av dig. Så är det med dig och mig också. Jag är inte så intresserad av dina meriter eller din status, jag är intresserad av dig. Gud är en så stor gud att vi ändå är små bredvid honom, det vi har att visa upp är i någon mening sådant vi fått som gåva från honom. Vi får se till att inte vara så upptagna med att vara stora att vi inte hör hans röst.
Första gången jag talat om Elvis och Sackaios i samma predikan. Kanske inte sista? Vad säger du, skriv en kommentar!
Lämna ett svar