Nu har hösten börjat göra väsen av sig på riktigt så nu passar jag på att ta fram en fotobloggpost jag lagrat sedan i somras. Då besökte vi nämligen kyrkoruinen i Tissered (mellan Liared och Strängsered en liten bit från Ulricehamn).
Numera växte stensötan på de gamla murarna men med lite fantasi kan man förstås försöka föreställa sig hur det var en gång när kyrkan stod där hel. Efter mina år uppe i kinnekulletrakten har jag ju lärt mig en del om gamla romanska kyrkor med altaret där längst framme i absiden. Knappt synlig för församlingen genom korväggen och skranket.
En annan likhet med Husaby är att det finns en ”eskilstunakista” i Tissered. Kanske inte lika välbevarad (se bilden nedan) men ändå av samma sort som de två fina gravarna utanför Husaby kyrka.
Vad är det då för märklig plats, Tissereds kyrkoruin? Anledningen till att kyrkan inte står kvar är faktiskt något som är väldigt vanligt i vår tid; församlingssammanslagningar. Gustav Vasa tyckte det var onödigt med så många kyrkor och Tisseredsborna fick fara till Gullered istället. Nu stod visserligen kyrkan kvar och underhölls i bortåt 130 år till ändå men då blev Gullereds nya kyrka färdig och Tissered fick förfalla. Ändå stod den kvar ända till ca 1840 då man behövde stenen för ett annat kyrkbygge. En förbiresande 1861klagade på att de snikna bönderna i trakten roffat åt sig av stenen som tydligen finns i många husgrunden runtom.
Det finns en klockstapel på platsen. Jag vet att jag firat en friluftsgudstjänst här som tonåring eller så men det var ändå som en ny upptäckt att komma hit. Det är en plats med atmosfär.
Här ser man hela ruinen. Mina tankar går förstås till Skälvum och andra romanska kyrkor som är från samma 1100-tal men som ju faktiskt stått kvar tills nu. Kanske är det ändå något med att det är en ruin som gör att fantasin sätts igång kring vilka dessa forntida gudstjänstfirare var? För mig är det nog så.
Intill ruinen finns också denna lilla stuga som en gång varit Gullereds första skola. Också den ett minne av hårdare tider att leva i.
Lämna ett svar