Så här i kyrkoårets slut (och därför med tankarna en del på tidens slut) så tänker jag på min vigningsbiskop Erik Aurelius. Jag har inte sammanhanget helt klart för mig men det lär ha varit så här att han fick svara på frågor om det kristna hoppet om Jesu seger över döden, till slut uttryckte utfrågaren att det här var fantastiskt fina saker att tänka på.
”Ja”, sa biskop Erik, ”och tänk om det faktiskt är sant!”
Det där ska man inte ta som bevis på att alla präster är tvivlare och velpottor utan mer som en ärlig förundran. Om det den kristna tron talar om är sant, då ändrar det faktiskt på allt. Då är ingenting annat längre lika skrämmande och farligt. Vi är i goda händer. Vi lever uppe i vår vardag som att det är helt andra saker som är de mest verkliga här i livet men tänk om det faktiskt inte är så?
Vad tänker du om det här? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar