I ett annat tempo
Idag blir det bara en väldigt enkel reflektion här. När jag ska köra bil och undersöker avstånd med hjälp av digitala karttjänster så finns där ofta en knapp för hur vägen skulle se ut om man valde att gå till fots. Vilken väg vore att rekommendera och hur lång tid skulle det ta?
På bilden ovan ser du min väg till och från jobbet. Den susar jag fram på 25 minuter eller så men till fots skulle jag fått räkna med minst fem timmar nonstopknatande. För inte så många år sedan var det det som var transportmedlet som stod till buds för vanligt folk. Möjligen kunde man åka med någon kärra som skulle åt samma håll.
Tanken svindlar till när man på något sätt får se avståndet för vad det verkligen är, i människans naturliga tempo. Jag har ju vandrat en hel del och bara att klicka på den lilla vandrande gubben gör att det nästan känns i kroppen hur det skulle vara att gå de där milen istället. Hur resan skulle te sig. Hur mycket som skulle kunna hända på vägen.
Här en karta till. Så här skulle det vara att vandra hemifrån till Trondheim i Norge.
Vägen till Trondheim
159 timmar nonstopvandring är förstås otroligt många fler när man behöver mat och sömn och vila och går på krokiga stigar istället för breda raka vägar. Ändå får jag en känsla av hur det skulle vara att knata på där halvvägs. Redan med bleka minnen av avfärden och målet ännu inte på länge i sikte.
Jaja, vi lägger till den här också:
Vägen till Santiago.
Vad tänker du när du ser de här bilderna av avstånd i gångtempo? Känns det lockande? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar