 |
| Förklaringsdagens ikon, källa iconreader |
Idag har det inte blivit någon gudstjänst. Jag har ändå läst söndagens texter och tycker verkligen mycket om dem!
Kristi förklarings dag heter söndagen. Vi firar den för att minnas hur tre av lärjungarna fick se Jesus instrålad av himmelskt ljus på berget Tabors topp. På så sätt fick de för en gångs skull se klart och tydligt vem han är, mannen de vandrat på dammiga vardagliga vägar med. De får se Moses och Elia omge Jesus. På ikonen ser vi allt detta. Lärjungarna är förskräckta. I klippan ser vi en öppning som jag tror ska visa på att från och med nu går Jesus mot Jerusalem och graven väntar honom redan.
I de andra läsningarna står det om hur Mose också strålade av ljus när han vistats med Gud på berget. Han var tvungen att täcka för sitt ansikte för att inte skrämma israeliterna. Effekten var dock övergående. Det var ”bara” en avglans av Guds ljus.
Våra vänner de ortodoxa talar gärna om ”det oskapade taborljuset”. De menar att ljuset på bergstoppen inte är vanligt ljus utan glansen som strålar ut från Guds eget väsen. Här strålar det ett ögonblick in i skapelsen, det finns kring Jesus som själv är Gud. För ett ögonblick får lärjungarna se det.
Ljuset klingade av från Mose men lärjungarna har ju Jesus själv ibland sig. Nu ska de följa honom till korset och uppståndelsen då ljuset strömmar in i denna mörka värld.
Kristi förklarings dag firas mitt i sommaren. Då är det som härligast i vår natur. Solen är ljus och varm, livet är lite lättare för många. Samtidigt är alla jordisk härlighet och all jordisk glädje tillfällig.
Trösten som förklaringsdagen ger är att visa på att det finns en härlighet bortom härligheten. Guds egen, den oskapade, den som allt har sitt ursprung i. Även om
”allt kött är hö, allt flyktar här
och snart förvissnar gräsen
hos dig allena Herre är
ett oförgängligt väsen”
Det finns hos Jesus och Jesus vill dela allt med oss.
Lämna ett svar