För en tid sedan fick jag låna häftet på bilden ovan av en dopfamilj och nu har jag döpt barnet och lämnat tillbaka häftet. Det är ett lite lustigt tryck.
Det är den predikan som hölls när komministern i Ölsremma, Hollstenius, blev begravd 1937. Hollstenius är med på bilden nedan.
För att öka värdet på häftet så tryckte de också samtidigt samme Hollstenius sista julpredikan från juldagen året innan. Kanske för att den varit extra bra? Kanske för att det var just från jul? Inte lätt att veta 80 år senare.
Det var intressant att se att begravningstalet helt och hållet var en vanlig predikan (med inledning och tre delar givetvis) för att först på slutet innehålla några korta minnesord om personen själv. Språket är märgfullt och jag bjuder på följande två klipp ur begravningstalet:
”Somliga lita till sig själva och till andra människor, de sätta sig kött till arm. Men det finnes dock i alla tider de, som nådeförlägna (…) taga sin tillflykt till Herren”
Det där med kött till arm betyder alltså att man litar på (armen står för kraften man litar till) är kött (det vill säga vanliga svaga människor). Men de som förstått sitt beroende av nåden söker sig till Herren istället.
Om Hollstenius som präst står det vackert:
”Nog såg han sig ringa men högt på sin tjänst”
Hur var det med Hollstenius julpredikan då? Jo han utlade olika delar i julevangeliet på ett slags allegoriskt/typologiskt sätt och använde stjärnan över stallet med mera som sätt att belysa vad det är som verkligen sker när Gud blir människa. Jag är själv svag för ett sådant sätt att närma sig bibeltexten så det var roligt att hitta det hos en kollega från ”min” kyrka för länge sedan. Något av det kanske jag rentav kommer använda till jul.
Nästa gång jag tjänstgör i Ölsremma kan jag ju tänka på Hollstenius som kämpat med sin vacklande hälsa med tjänstgjort där så länge han kunde. En av alla de som verkat före oss som lever nu. Gud välsigne hans själ.
Lämna ett svar