Dagens bloggpost är en dikt jag länge försökt få ihop. Hoppas den är till glädje för dig.
Ett av sju människosyskon
dignar under ett trauma
ett spår av kriget i själen
men vi tror på våldet
mot allt vett
som om eld kunde vattna torra marker
dårar ses som visa
och den stora visheten står obrukad
Näst efter den välsignade själv
är vår religions största hjälte
en mor
världen bärs upp ännu en dag
kaoset hålls ännu en stund borta
inte av svärd men av plåster
inte slagord men vaggvisor
inte av arméer
men av en tyst mur av mänsklighet
en sten i muren
kan alla vara
Kommentera det här inlägget