Dagens bloggpost är en dikt av undertecknad. En tanke jag ruvat på under många begravningar de senaste åren. Hoppas den kan vara till glädje för dig.
Dunsen av en ros mot ett kistlock
där nere i mullen
liknar inget annat ljud jag vet
liksom tystnaden innan klockorna börjar ringa
blomdoften
kläderna jag bär
inte är som andra dagar
ändå påminner den ibland om en kyss
ibland om en klapp på en axel
ett sista ljud
då orden tagit slut
varje gång
är det en klappning
på mitt hjärta
Kommentera det här inlägget