Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Jakten på tidskristallen och julen

I år blev det att jag talade om julkalendern på TV. Det var ett grepp som jag tror fungerade ganska bra och jag tror jag fick något sagt också. Det är förstås så att det inte går att säga allt när man talar så här, det blir mycket som fattas så du får tolka välvilligt. Det var fina skolavslutningar. Det som jag särskilt minns med värme är pojkarna som sjöng solo och läraren som höll tal efter att ha arbetat på samma skola i 40 år.

Julavslutning med skolorna 2017

Är det någon här som ser på julkalendern på TV?

Tycker ni den är bra?

Mina barn tycker den är lite för läskig tror jag, tycker ni det?

Vet ni vuxna vad det handlar om?

Vi får förklara lite kort. En grej i universums mitt har gått sönder och därför håller tiden på att stanna, några modiga barn måste åka genom en portal dit för att rädda världen. Och varje avsnitt slutar med att det håller på att gå illa på något sätt men hittills har de klarat sig.

Hur mycket handlar det om julen egentligen? Inte jättemycket. Det blir ju ingen jul om tiden stannar innan den, och Max som är med tycker hemskt mycket om julen. Och Asrin går runt med ett litet paket.

Men jag har tänkt på några saker som i alla fall påminner mig om julen.

Det kan kännas nästan som att tiden stannar när det ska bli jul. Den går så långsamt när man väntar in de sista dagarna till julafton. Men sen kommer tiden igång igen och så är det ju jullov. Med någon klass har vi talat om att det var så viktigt det som hände när Jesus föddes att vi räknar ny tid efter det.

Julen handlar ju också om ett barn som ska rädda världen. Det minns ni från julvandringen vi hade för ett tag sedan. Det föds ett barn som ska rädda alla, mot alla odds och på ett oväntat sätt. I år hade vi en lite kille som hette Hugo som fick spela Jesusbarn.

Det är väldigt, väldigt svårt att rädda världen men de där barnen har lärt sig att hålla ihop och hjälpa varandra. De är rätt olika men det gör inget, och professorn som hjälper dem, vad gör hon när de misslyckas med något?

Hon ger upp. Men det gör inte barnen. I kyrkan brukar vi kalla det för hopp. Att det är värt att kämpa på även när det är svårt för att allt ändå i slutändan är i goda händer. Hopp är bland det viktigaste som finns i världen. Och det får man mycket av att vara flera tillsammans. Jag vet att jag alltid får en hel massa hopp för framtiden och vår värld när jag kommer till skolorna och träffar er. Det här kommer bli bra tänker jag då. Här är barn som blir stora och var och en på sitt sätt räddar världen, bara de fått träna och lära sig, fått höra hur värdefulla de är. Och att vi kan hjälpas åt.

Än så länge vet vi inte vad det är i Asrins paket. Vi vet att hennes föräldrar nog har dött i en olycka eller nåt och att det är hennes minne av dem. Hoppas att det ordnar sig för henne. Julen är också en tid då man kan vara ledsen över olika saker. Det kanske känns extra svårt att vara utan någon förälder eller att det är annat som är svårt. Och det kan ju vara värre när alla andra verkar vara glada. Jag tycker det är fint att man får se lite hur ledsen hon är. Man får lov att vara ledsen om man är det. Man känner ju alltid som man känner.

Till slut tänker jag på den där killen som är son till skurken. Vad heter han? Jakob? Han har bestämt sig för att han är en hjälte även om hans pappa är skurk. Han är inte så jättebra på att vara hjälte direkt men det viktiga är att man bestämt sig och att man inte ger upp. Jag tror nog att det kommer ordna sig för honom också.

Så önskar jag er en god jul och ett härligt jullov!

 

Kommentarer

Ett svar till ”Jakten på tidskristallen och julen”

  1. Profilbild för Markku Hirn
    Markku Hirn

    Och påminnelse för oss äldre barn. Är vi inte kallad, var och en, att rädda världen? Även om det går lite si och så ibland , är visionen klar. Världen skall räddas. Och framför allt vi, som är drabbad av ett speciella barnets öde och som har lämnat avtryck i oss, har det speciella uppdraget att hålla visionen vid liv.

    Helige Theresa påminner oss att Gud har inga andra världsliga ögon , händer och fötter än våran . Tänk det enorma: Kristus ser världen genom våran ögon och handlar i världen genom våran händer. Vi är kallad att rädda den enda världen som vi känner till. Det räcker långt att tänka en god tanke om vi inte orkar eller kan göra annat.

    God fortsättning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.