Här är nu som utlovat min predikan från igår. Det kanske är lite kryptiskt det där med pusslet men jag hade alltså GJORT ett pussel (eller beställt på nätet rättare sagt) som föreställde våra glada konfirmander. Pusselbitarna delades ut före gudstjänsten så att var och en fick en. Sedan löpte det inte så smidigt som jag hade tänkt men jag fick i alla fall hjälp med att pussla ihop pusslet igen och till slut (rätt långt senare, när gudstjänsten redan var slut) blev pusslet faktiskt komplett igen.

Jaja. Hoppas det här kan vara till glädje för dig. Glad fortsättning på pingsten!

Predikan

Jag hoppas att ni fortfarande håller ordning på pusselbitarna ni fått? Vi kommer till dem nu. Nu får jag be någon att samla ihop pusselbitarna ni fått. Vi skulle haft barn kvar här för pusslandet egentligen? Idag är pingsten och det är enhetens dag. Nu får du pussla ihop detta.

Vi har hört från bibeln om den gamla berättelsen om Babels torn. Människorna ville bygga sig ett torn som räckte ända upp till himlen står det. Det var förmodligen en hög trappstegspyramid med ett tempel högst upp som visade på makten de som satt däruppe hade. Ett häftigt byggprojekt! Man kan undra sådär i förstone vad det var som var så illa med det. Och de byggde det av tegel. Vet nån var mer det står om att bygga med tegel i bibeln?

Om Israels folk som slavar i Egypten. Och på andra ställen där det står om att tvångsarbeta åt någon mäktig herre. Det är slavar som bygger med tegel. Det var nog inte så mysigt det där som de tänkte göra i Babel. Det står att de ville göra sig ett namn, bli berömda, få makt. Och det var nog inte alla som var med och skulle ha makt utan någon ska ju vara högst och så blir det många längst ner som ska bära upp allt med hårt slit. Det blir ju lätt så att när man ska göra sig stor så förvandlas alla till konkurrenter, hur bra det än såg ut i början. Babel är också en lätt förklädd omskrivning av Babylon, det stora världsimperiet som Israel långt senare hamnar i exil och fångenskap i. De ville styra över hela världen och då går det illa. Våld och slavarbete och tvång för att hålla sig på toppen. Människor som håller ihop kan göra så mycket ont.

Om nu någon undrar om man verkligen kan göra som jag gjorde och ta detta med tegel och se vad det står om det på andra ställen i bibeln så är faktiskt svaret ja, de som skrev bibeln lade in en massa länkar i texten som knyter ihop den med andra berättelser och så får man upptäcka mer och mer efter hand.

När människor vill göra sig ett namn så tenderar man att strunta i rätt och fel och omtanke om andra för att man har sina egna mål att uppnå. Så är det för folkgrupper, så är det med alla möjliga prestigeprojekt och så är det i våra enskilda liv också. Jag hade länge en tegelsten på mitt skrivbord som skulle vara en påminnelse till mig om att jag inte ska hålla på med att bygga mig ett namn och bli så stor och viktig som möjligt för det är en farlig väg. Nu har jag tappat bort stenen så ni får väl hålla ögonen på mig istället. Och vi får hjälpa varandra att inte tävla i livet. Bästa sättet att inte tävla är att vara älskad för den man är så det kör vi på va?

Tornbygget leder till splittring. Gud stiger ner och stoppar projektet. Det är så lätt för människor att börja tro att allt kretsar kring oss själva eller att vår grupp har rätt på alla sätt eller vad vi nu får för oss, men det är en illusion, en bubbla av högmod som Gud vill punktera. Babels folk skingras över jorden och talar olika språk. Man kan tycka att det ser ut som ett surt straff över människorna som ska veta sin plats och inte tro att de är något men det är snarare omsorg om de små som förvandlas till siffror och kuggar i maskineriet. Och omsorg om oss för vi mår inte bra av att leka Gud i vår egen lilla värld.

Pingstberättelsen går också långt tillbaka och den går liksom åt motsatt håll. Hur går det med pusslet förresten?

Det börjar med ett folk i slaveri som får hålla på och bygga ett imperium av tegel i Egypten. Men Gud stiger ner till de utsatta och talar med deras ledare Mose i en brinnande buske och lovar att vara med honom och befria sitt folk. Mose gör det och tar med folket till platsen där Gud talat i elden på busken. Nu blir hela berget Sinai till en brinnande buske med eld och dån runt toppen när Gud ger dem buden att leva efter, för att det inte ska vara den starkes rätt som gäller bland dem utan rättvisa och omtanke om de svagare. Det är liksom sånt som vi ska ha med oss när vi hör om pingsten i Jerusalem.

Och nu blir plötsligt de förvånade apostlarna som brinnande buskar. Det slår ner eldslågor över dem och det dånar och blåser. Gud har stigit ner för att bygga upp, nu är grunden rätt. Kring dem som följt Jesus försvinner språkgränserna och oenigheten när himmel och jord möts. Den heliga Anden är som förbundets bud igen men inskrivet i deras hjärtan med gudomlig kraft. Det var ju farligt när de där i babel ville ena folket i något maktprojekt men nu är det annorlunda. Människor som håller ihop kan göra så mycket….. gott! Men vi behöver en Gud, när vi ska bli Gud själva och råda över gott och ont, liv och död, då skapar vi så lätt ett helvete men himmelriket finns där Gud får råda.

Nu hoppas jag att när jag kommit så här långt i predikan så ska pusslet vara klart?

Vilken tur! Vad föreställer det?

KYRKAN! I detta fall konfirmander som är glada och lär sig om Jesu intåg i Jerusalem. Petrus skriver i sitt första brev att när vi kommer till Kristus blir vi levande byggstenar i ett andligt husbygge. Där är vi inte små kuggar eller siffror utan celler i en kropp, var och en lika viktig. Gud kallar oss vid namn och säger att ”dig vill jag ha i min kyrka”. Hur vore det om det hade fattats någon bit? Då hade inte bilden varit komplett! Det är vi tillsammans, en enad mänsklighet som inte bygger makttorn utan tjänar varandra som kan förhärliga Gud. Där vi alla har Kristus istället för att kämpa för att bli stora på andras bekostnad.

Ser man det utifrån den kristna tron så skulle ingen av oss ha varit här och samlats inför Gud om det inte vore för att den heliga Anden har dragit oss hit på något slags osynliga vägar. Det är olika hur långt vi kommit på den kristna vägen men det spelar mindre roll för det viktiga är vart vi är på väg. Anden vill leda oss närmare Gud, steg för steg.