Detta är den femte och sista i serien med dikter om dopet som jag fått göra på beställning och framfört i Ulricehamns kyrka för en tid sedan. Den här läste jag faktiskt aldrig där men den skrevs då. Den heter ”nedsänkningen” och syftar på det grekiska ordet för ”dop” som ganska direkt översatt betydde ungefär det. Den handlar också om Johannes döparen som döpte Jesus (Johannes kallades alltså typ Johannes nedsänkaren eller dopparen eller så innan det blev mer högtravande med tiden).
Nedsänkningen
Johannes höll hårt om mästaren
och sänkte honom ned i floden
Han sa det borde varit tvärtom
fast han själv redan var långt nere
i människolivets virvlar
ska man vara där
behövs hans händer nära
djupt i gemenskapens mitt
skönhetens svindel
ensamhetens dån
för att dela det man inte kan dela
utom med en som varit
ännu djupare ner
med ens förstår Johannes
att han bara är en av många
som sänker ned honom
tillsammans är vi
de dolda avgrundsdjupen
på vars botten
han hämtar skatten
Lämna ett svar