Vi har ännu en gång varit med konfirmanderna på besök i den koptiska kyrkan i Göteborg och träffat prästen Fader Shenouda där. Jag har skrivit tidigare här på bloggen om människor utan naglar, läs gärna om det!
Han pekade ut olika saker i kyrkorummet för oss och berättade om dem. Bland annat kom han in på hur det kom sig att de hade levande ljus i kyrkan. Det är ju ett så självklart inslag även i våra kyrkor att vi förmodligen inte alls tänkt på att motivera det på något annat sätt än att det är fint.
Fader Shenouda återgav då ett bibelställe i apostlagärningarna där det står så här:
”Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt. Det fanns många lampor i det rum på översta våningen där vi var samlade. En ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Han föll i djup sömn då Paulus talade så länge, och i sömnen ramlade han ut från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. Paulus kom då ner och lade sig över honom, slog armarna om honom och sade: ”Sluta med er klagan, han lever!” Och han gick upp igen, bröt brödet och åt. Sedan fortsatte han länge att predika, ända till gryningen, då han lämnade dem. Ynglingen levde och kunde föras hem, och de kände en stark tillförsikt.” (apg 20:7ff)
Jag tyckte det var väldigt fascinerande att de plockat ut just de levande ljusen som detalj ur den berättelsen, det är ju inte direkt i förgrunden (fast kanske var det syrebristen från brinnande ljus och många människor som gjorde att han somnade över huvud taget?) och ändå tog man det alltså som tecken på att det bra med tända ljus då man samlas kring evangeliet.
Han liknade också stearinljuset vid Kristus. Ljuset brinner ju och ger ljus samtidigt som det brinner ner och förtärs på samma gång och Jesus gav ju upp sitt liv för oss för att ge oss livets ljus.
Där har du lite att tänka på nästa gång du tänder ett stearinljus.
Lämna ett svar